- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Andra Bandet. C-F /
379

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruberget - Frugård - Frustugan - Frustuna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den tid, då Christendomen infördes i
landet, en fru, som antagit den nya
läran, hafva dolt sig härstädes, men
blifvit upptäckt genom galandet af en tupp,
som hon hade med sig, och derefter
afdagatagen, tillika med sina anhöriga.
— Gossen Jan i Sotholmen berättade
för Dybeck, att, då en dag Gröndalarn
var stadd i grannskapet af berget,
sysselsatt med att så, framkommo till
honom ur skogen två män, som
anmodade honom att följa med dem till
Frugrottan. Han efterkom deras begäran.
När de kommit fram till grottan,
gingo de bägge männen in deri och
försvunno der, hvarefter Gröndalarn, som
stadnade vid ingången, hörde dem från
det inre af grottan ropa till honom:
»sicks du? sicks du? (ser du?)», på
hvilket tilltal de af honom fått till svar
ett kort nej, hvilket han »för säkerhet
skull» fäst med ed. Han hade
visserligen kommit lyckligt och väl derifrån,
men insjuknat kort derefter. —
Vanligen skall man vid besök i det inre af
grottan mötas af hvinande slungstenar.
Någon gång höres från det innersta
sprakning af eld, hvilken förmenas
brinna utan låga, emedan sådan aldrig
förmärkes. — Sjelfva Bergsrået eller
Bergfrun träffas någon gång i trakten
omkring. En man hade, »medan solen
var som hetast», lagt sig till hvila på
en häll i Kalkbergsängen samt
insomnat. der. Då han vaknade (solen var
då uedgången), stod Bergsrået hardt
när. Det var kläddt i hvita kläder,
och han tyckte sig se, att »let log åt
honom. Mannen menade derföre, att
under det han vridit sig i sömnen
något af hans plagg råkat i olag, men
fann vid efterseendet, att så icke skett.
Bergsrået log åt honom andra och
tredje resan, hvarefter det makligt
återvände till berget, gick tre hvarf
omkring detsamma och slutligen dit in.
Mannen fann icke något skäl att
längre dröja på stället.»

Frugård. Säteri uti Näs socken och
Åse härad af Elfsborgs län, på
We-nersniis, 1 mil från Halle- och
Hunneberg samt 2 mil från Wenersborg,
utmed Wenern, har fordom tillhört
slägterna Oxenstjerna, Bååt och Bjelke.
Landshöfdingen friherre Thure Bjelke
lemnade år 1687 Thureholms sätesgård
i Södermanland till sin kusin, kongl,
rådet och fältmarskalken grefve Nils
Thuresson Bjelke, i utbyte mot
Frugård, hvilket gods sedan tillhörde
slägten Zelow och derefter riks-ståthållaren
grefve B. von Platen, upphofsmannen
till Göta kanal. Gården tillhörde
under de sednare åren grefve C. D.
Re-wentlow, som äfven egde Wenersnäs i
samma socken. Under Frugårds säteri
lyda 10 1/2 hemman; gården har vacker
barrskog, lastageplats och fiske i
Wenern samt det så kallade Frugårdssund.
Egendomen har utmärkt vackert läge
nästan midt på näset och är bebyggd
med corps de logis af sten samt
försedd med vackra trädgårdar.

Frustugan. Grotta uti ett berg på
Sandhamns-ön (Sandön) i Wermdö
socken och skeppslag af Stockholms län,
så rymlig, att 6 — 8 personer kunna stå
raka derinne. Grottan är alldeles rund
och har en liten ingång på ena sidan.

Frustuna. Modersocken i Daga
härad af Nyköpings län, mellan
Thors-åker och Lästringe i sydost och söder,
sjön Likstammen i sydvest mot Ludgo,
Björnlunda i vester, Stor- och
Kattnäs- eller Tuna-sjöarna i norr samt
Frustuna- eller Frösjön, Sigtuna ån och
Sillen i öster, uppgifves hafva en areal
af 19,810 tunnland, af hvilka 2,990
äro sjöar och kärr. Landet sluttar mot
vattendragen i norr och öster, består i
norr af sraåkulliga slätter, i midten, mot
söder och sydvest af skogs- och
bergs-mark samt genomdrages af talrika
vatten, som utfalla dels i Sillens sydvestra
vik, dels till Frösjön och Likstammen.
Rådande jordmånen är dels lera, dels
jäsjord, dels sand; näringarne äro
åkerbruk, ängs- och skogsbruk, fiske m. ro.;
det fordom här idkade bergsbruket är
nu nästan alldeles nedlagdt. Socknen
består af 40 7/8 förmedlade mant. (28 1/8
mant. skatte, 1 1/2 dito krono och 11 1/4
frälse), och befolkningen, som år 1810
utgjordes af 1,116 personer, steg 1850
till 1,238 och 1856 till 1,257 invån.
Socknen hade sistnämda år fast
folkskola, i hvilken en examinerad lärare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:47:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/2/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free