Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garpenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»skull, efter han var en man af god
»vandel», hvilket privilegium af drottn.
Christina stadfästes 1648. Funck hade
ock all möda och omkostnad ospard
till verkets förbättrande. Efter hans
död tillföll det sonen, bergmästaren
öfver Upplands och Gestriklands
bergslager, Johan Funck, till 3/4 och mågen,
handlanden i Stockholm Petter Bohm,
till 1/4; men efer denne sednares ces-
sion tillföll hans fjerdepart kreditorerna.
Verket förblef sedan länge i Funck’ska
slägten, och baron Gustaf Funck, hvil-
ken i början haft det såsom medinteres-
sent, tillöste sig slutligen alltsammans;
men sedan han, genom syskonens utlö-
sande, användt icke allenast hela sin
egen förmögenhet, utan äfven hvad han
fått med giftet samt derjemte, i likhet
med andra bergverks egare, lidit betyd-
lig förlust på 1767:års tillverkning gen-
om det med vexelkursen nedsatta kop-
par-försäljningspriset, måste han i bör-
jan af 1769 afstå verket och sin öfriga
egendom till borgenärernas förnöjande.
Baron Funck hembjöd då verket åt kro-
nan; men efter Kammar- och Bergs-
kollegiernas hörande, kunde anbudet ej
tillstyrkas, utan förordnade Bergs-kolle-
gium, efter kreditorernas hörande, för
verkets fortfarande drift, att en af bergs-
betjeningen skulle förestå detsamma,
hvarvid fordringsegarne åtogo sig emot
vissa vilkor bestå förlag m. m. Kop-
partillverkningen uppgick på 1750-talet
till ungefärligen 200 sktfc årligen. År
1770 var den betydligt minskad emot
under de föregående åren, utgörande
endast 102 skß 6 l<tb 10 % af den an-
ledning, att starka vår- och höstflöden
hindrat vattenkonsten. Under åren
1765—70 var medeltillverkningen 146
sk&; 1833—37 hade den i medeltal
uppgått till 400 skU, men år 1839 till-
verkades endast 137 sk<tt 17 l<tb. De
frihetsår, som kopparverket åtnjutit,
upphörde 1760, hvarföre ansökning ingafs
1767 om prolongation derpå, men blef
afslagen, och beslöts af Bergs-kollegium
en viss årlig afgift, som skulle af ver-
ket utgå från 1768:års början samt
derefter årligen af hvart 20:de sk&;
detta blef äfven af Kongl. Maj:t fast-
ställdt. På sednare tider har verket
ytterligare njutit frihetsår. Tillverknin-
gen har sedermera alltjemt aftagit, och
då jerntillverkningen här fordom ansågs
såsom en bisak och endast till under-
stöd för koppartillverkningen, är förbål-
landet nu för tiden alldeles omvändt.
Större delen af koppargrufvorna äro nu
mer ödelagda. De förnämsta, som nu
arbetas, äro: Rålambs-, Stora Hedninge
Funcks- och Eriks-grufvorna. Följande
grufvor omnämnas år 1666: Stora
grufvan, 53 famnar djup och 34 famn.lång,
vattensjuk af ådror och grundväta, hvar-
före der ock är brändt »till palls», som
det kallas, och eljest försök gjorda att
afleda vattnet förmedelst vindar och vat-
tenkonst; Junkergrufvan, uppkallad efter
Junker Otto Hinric, ödelagd 1666; He-
dengrufvan, upptagen i hednatiden, af
400 famnars längd, ödelagd; Biskops-
grufvan, benämd efter någon af de ford-
na egarne, ödelagd sedan Gustaf I:s
tid, men åter rengjord och upptagen år
1661, dock ringa malm deri bekommen;
Bondegrufvan, upptagen först 1616 af
Hans von Narwen, med Junker Ottos
försträckning, men sedan brukad af sex
bönder, deraf namnet; ödelagd; Ca-
thrinegrufvan, äfven Latins- eller Lat-
vindsgrufuan kallad, en mycket gammal
grufva, i Carl IX:s tid åter upptagen
af Eoland Hagen; ödelagd; Sperlings-
grufvan, hvari finnes föga duglig blöt-
malm; ödelagd; Lassegrufvan, så kal-
lad efter 2:ne personer som hetat Lars,
hvilka omkommit här genom grufras;
innehåller endast blötmal; Djuphalsen,
gammal grufva, sist upptagen af
Junker Otto Hinric, dock för malmens odug-
lighet öfvergifven; Åhrängen, så kallad,
— emedan den på Ährängs egor i Carl
IX:s tid är upptagen, — brukades först
af Albrecht Funck; malmstrecket var
litet och lärer ej lönat kostnaden, hvar-
före det i Nov. 1655 ödelades. Jern-
bruk har äfven här från äldre tider id-
kats, och voro här tillförene flera små
jernhyttor och hammarsmedjor, hvar-
efter sedan gammalt mångenstädes fin-
nas lemningar af slaggvarp, till stor
del öfvertäckta med jord. Jerngrufvor
i Garpenberg omnämnas år 1666, deraf
2 brukliga och 14 ödelagda; masugnar
voro vid samma tid 4 brukliga och 5
ödelagda; hamrar voro 5 brukliga och
4 ödelagda. Vid Rylshyttefältet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
