Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofdala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
posterna varit uppstoppade figurer. En
af Grubbe på tornet uppsatt inskrift
förvarar minnet af detta försvar.
Vattenqvarnen vid Hofdala och trenne
hemman i Broslätt äro af Grubbe
uppbyggda. Under pesten, som 1602 härjade
i Skåne, dogo på Hofdala gård 14
personer. Sigvaj’d Grubbe var gift med
Hillebora Knutsdotter Grubbe och hade
med henne en dotter, Elsa. Han dog
på Torup 1 636. Elsa Grubbe blef gift
med Jochim Beck, alunbrukets
anläg-gare, och redan 1 634 afträdde
svärfadern Hofdala till honom. Denna Elsa
Grubbes lefnad torde äfven förtjena en
skildring, ehuru motsatsen till de flesta
historiska personers lefverne och
saknande ali egentlig märkvärdighet; det är en
from och ädel qvinnas tysta, af verlden
obemärkta lif. Hon var född på Malmö
slott d. 12 Jan. 16 13; modern dog i
barnsäng, och sina första trenne år
tillbragte Elsa i sin faders hus.
Lyckligtvis erhöll hon snart en andra mor i
Margaretha Gjedde, som år 16 16 blef
gift med Thomas Nold till Maglö, och
som genast tog den unga Elsa till sig,
egnande henne en sorgfällig uppfostran.
Ar 1627 dog Margaretha Gjedde, och
den 14-åriga Elsa återvände till sin
fader, som då bodde i Malmö. Här
anmälde sig genast Jochim Beck som
friare, och hon blef med honom trolofvad;
men på grund af hennes ännu späda
ålder uppsköts brölloppet, och jungfru
Elsa reste till sin faster, Regitsa Beck
i Snedinge på Seland. Der stannade
hon qvar till 1629, då hennes bröllopp
firades på Malmö slott d. 19 Juli. De
nygifta bosatte sig på Bosjökloster, och
fru Elsa födde der d. 18 Juli 1630
sitt första barn, dottern Hillebora. Den
unga frun var uppfostrad i sträng
gudsfruktan, och på sitt husliga lif satte
hon snart sin fromma själs prägel; hon
lät hvarje morgon hålla bön i
slottskyrkan pä Bosjö, och hvarje
onsdag-hölls veckopredikan, hvilken bivistades
af hennes man och allt husfolket. I
Maj 1638 nalkades den stund, då hon
för andra gången skulle skänka sin man
fadersglädjen. Natten till d. 1 1 Maj
kände hon sig illamående, men steg det
oaktadt upp kl. 5 och gjorde sin bön.
Thomas Nold, som vistats på Bosjö
några dagar, skulle på morgonen resa;
fru Elsa följde honom utom gården,
men då hon skulle återvända till sitt
rum, märkte hon sig än mer svag. Hon
sade då till sin man hvad som
förestod, och denne bad henne lägga sig
för att hvila. Men fru Elsa gaf till
svar: »nej, jag vill först gå i kyrkan,
efter det i dag är onsdags-predikan;
jag vill höra, huru Gud talar till mig
i sitt Ord, och jag har ock att tala med
min Gud.» Hemkommen ur kyrkan,
måste lion genast gå till sängs, och
kl. 2 eftra. blef hon förlöst ined en son,
hvilken genast blef döpt med namnet
Jakob. Då modern hemtat sig från
sina dåningar, tog lion nattvarden; kl.
Vo6 eftm. dog barnet och kl. 6
utandades modern sitt sista andedrag,
eu-dast 28 år gammal. Dessa få drag af
den unga qvinnans lefnad äro dock
tillräckliga för att af henne skänka oss en
åskådlig bild, bilden af en from och
blid qvinna med en vid hennes år
ovanlig själsstyrka, villigt fyllande hvad hon
ansåg som sin pligt och i sista
rummet tänkande på sig sjelf. Efter hennes
död gifte sig Jochim Beck med Elsa
Friis, en fru med ett alldeles motsatt
lynne. Ar 1648 lemnade han Hofdala,
och det öfvertogs af hans borgenärer,
hvilka voro af slägterna Gjedde, Bille,
Grubbe och Walkendorff. Dessa
innehade Hofdala i 17 år, till en början
gemensamt; men 1656 skiftades
egendomen mellan delegarne. Slutligen
såldes godset till Jöns Michelsen och har
sedan qvarstannat inom hans slägt. Jöns
Michelsen, adlad Ehrenborg, var son af
Michel Sörensen, tingsfogde uti Nöllöf
på Jutland. Han var född 1621. En
lång tid tjenstgjorde han som
räntmästare hos Christian IV. Då Skåne
lades under Sverige, begagnade han sig
ej af den alla beviljade
utflyttningsrätten, utan hyllade Svenska konungen.
Men år 1 664 anhöll han af Svenska
regeringen att få utflytta till Danmark,
emedan, som ban sade, han der för
sina gjorda tjenster kunde hoppas att få
någon beställning. Till svar erhöll han,
att detsamma kunde ban äfven få i
Sverige. Jöns invände då, att han i
Danmark hade sina »ringe forverfvede
raidier»; men Svenska regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
