- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Tredje Bandet. G-H /
521

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höganäs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bearbetades på 1600-talet, och mot slutet deraf
finna vi, att Skottar brutit stenkol i
Helsingborgstrakten för Danska konungens
räkning. År 1663 drefs arbetet genom
bergs-inspektor Casper Smidt. En häradshöfding
Paulin erbjöd sig år 1697 att mot någon
frihets åtnjutande bearbeta kolstrecken på
sina egor i Helsingborgstrakten. Efter en
genom kongl. Bergskollegii förordnande år
1727 anställd undersökning, om flera den
tiden yppade stenkolsanledningar, uppgjorde
herrar Ssvab, Ahlström m. fl. ett bolag,
hvilket d. 18 Febr. 1757 (enl. Branting d. 13
Febr. 1737) erhöll privilegium, att i
Luggude och Rönnebergs härader söka att
bearbeta stenkolsbrott. Detta bolag, som
bedref stenkolsfältet vid Wallåkra, bekostade
vidsträckta undersökningar och upptäckte
flpra anledningar till stenkol, ehuru af sämre
beskaffenhet och utan ordentlig strykning.
Här, äfvensom i Boserups och Gidsholms
stenkolsverk, belägna uti Luggude häräd,
tvänne mil inuti landet, fortsattes
sedermera, dock utan särdeles framgång, oeh uti
olika egares hand, stenkolsbrytningen till år
1776, då grefve Ruuth inköpte
stenkolsgruf-van vid Boserup, hvilken han enskildt
bearbetade i 10 år. Undersökningarne i
grannskapet af Boserup fortgingo under tiden,
utan att något lönande kol-lager der i
trakten upptäcktes, till dess ändtligen en mer
gifvande och vidsträcktare stenkolsflöts
påfanns, hvilken, både i anseende till kolens
bättre egenskap samt lokala belägenhet,
ersatte de hittills saknade fördelarna.
Arbetet upphörde derföre vid Boserup och
förflyttades 4 mil derifrån till Höganäs
fiskläge och hamn. För att med mera kraft
utföra detta företag, upprättades år 1797 ett
bolag genom förutnämde grefve E. Ruuth
(född i Stockholm 1746 och död 1820), som
har förtjensten af de stora anläggningarne
vid Höganäs. Han lät först mekanikus
Pol-heimer undersöka hela kusten mellan
Helsingborg och Kullen; då Höganäs-trakten
befanns erbjuda de största fördelar för
stenkolsbrytning. Stafford, en Engelsman från
Newcastle, inkallades, för att efter Engelsk
method drifva grufarbetet. Då detta
hindrades genom stora vattenmassor, som
strömmade in i schakterna, anskaffades flera
ångmaskiner för utpumpningen. Den största
ångmaskinen, med 65 hästars kraft, gick dag
och natt. Vattnet leddes till det djupaste
schaktet, för att hålla de två öfra
schakterna vattenfria, och sedan genom en kanal
till hafvet, som tillika tjenat till kolens
transport till de i hamnen liggande fartygen.
Grufvornas afstånd från hafvet är ’/6 mil.
Sandsten, kol, brandskilTer och lera utgöra
öfver hvarandra omvexlande lager. Hela
kol-flötsen räcker från Tofta kyrka, i sydost från
Landskrona till Kullen, i en längd af inemot
6 och en sannolik bredd af 2 till 3 mil.
Kolbrytningen fortgick sålunda i flera år,
stundom med vinst och stundom med
förlust, i förhållande till de större eller mindre
kostnader, som måste användas för vattnets
länsning, hvarigenom bolaget öfvertygades
om sin oförmåga, att med egna krafter utföra
ett företag af sådan omfattning, och erbjöd
Staten vid 1818 års riksdag inlösande af
Höganäs stenkolsverk. Rikets Ständer, som icke
antogo detta anbud, beviljade i stället ett
anslag af 75,000 rdr, med vilkor, att
schaktet, inom 5 år, skulle vara afsänkt på
nedra kolflötsen; om detta vilkor icke
uppfylldes inom den bestämda tiden, skulle det
beviljade understödet till Staten återbetalas.
Under sådana förbindelser företogs arbetet
vid början af år 1820. Men då, under
in-drifningen af en ort från Ryds schakt, en
vattenåder tillstötte, hvilken icke kunde
undanhållas med den nu i gång varande
maskinen, och då 51,000 rdr af statsanslaget
redan voro lyftade, ansågs den återstående
delen otillräcklig för sänkningens fullbordan,
hvarföre arbetet åter afstannade, och vid
1823 års riksdag uppstod fråga om att
stenkolsverket för alltid skulle nedläggas.
Rikets Ständers uppmärksamhet fästades på
vigten och värdet för landet i allmänhet och
flera näringsgrenar i synnerhet, å den
nästan outtömliga tillgång, som der fanns på
eldfast lera, hvaraf tegel blifvit tillverkad
som befunnits bättre än det Engelska,
hvarföre de beslöto, att Statens fordran,
uppkommen genom låneförsträckning till grefve
Ruuth, utgörande i kapital 199.560 rdr bko,
jemte derå löpande räntor, skulle få
afskrif-vas och öfverlåtas till dåvarande
intressenterna uti stenkolsverket, emot vilkor, att
bolaget borde besörja teckning och uppbörd af
en fond, stor 200.000 rdr bko, hvilken fond
ovilkorligen skulle användas, dels för
nedsänkning af det s. k. Ryds-schaktet, för
arbetets bedrifvande på nedra flötsen, och dels
för inrättandet af sådana fabrikationer,
hvartill i synnerhet den ymniga tillgången på
eldfast lera erbjuder rudimaterien. Genom
denna öfverlåtelse inträdde nya bolaget i
gamla bolagets förut innehafvande
rättigheter och eganderätt till verket, med
undantag likväl, att tullen å Engelska stenkolen,
som förut var öfverlåten på gamla bolaget,
indrogs och återgick till statsverket. Sedan
detta Rikets Ständers beslut af Kongl. Maj:t
i nåder blifvit gilladt och stadfästadt,
utfärdades genast af dertill utsedde
kommitterade, en anmälan till Svenska allmänheten,
om subskription till ett nytt bolag, med
den framgång, alt inom kort 4282/3 aktier
voro tecknade, hvarje hel aktie till 500 rdr,
motsvarande således en summa af 214.200
rdr bko, och hade det sålunda nya bolaget
sin första sammankomst den 11 Juni 1825
samt emottog verket den 1 Aug. s. å.

Intill år 1846 förvaltades Höganäs
stenkolsverks affärer af en i Stockholm varande
direktion samt en pä stället varande
styresman. Denne sistnämde hade dock föga
beslutanderätt, hvarföre han äfven i mindre
väsendtliga frågor hade att vända sig till
direktionen samt afvakta dess ordres. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:47:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/3/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free