- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Fjerde Bandet. I. J. K. L /
464

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väldiga Såhnfjället, hvars högsta spets
är 3,750 fot öfver hafvet, de betydliga
Halvarflovålarne och Linsälls vålar, med
en höjd af 3,450 fot, Hoverken, norr om
Lofsdalen, och Sömlingfjället i sydvest.
Näst dessa äro de ansenligaste, räknadt
från öster åt vester: Löfåsen, Lerresåsen,
Seliolmsberget, Skurfdalsåsen, Olåsen,
Sät-tervålen, Hofden, Skuruvålarne,
Drägg-vålen, Dryckesberget, Finvedsåsen,
Noli-åsen, Bolbergen, Glötesvålen, Mossavålen,
Lillstöten, Ö. Risvålen, Rutfjället,
Diger-liogn, Fårstöten, Häggberget och
Löskjes-vålen. Af sjöar äro de förnämsta:
Ortsjön och Ransjön, utvidgningar af Ljusnan,
Linsällssjön och Lofsjön. Socknens östra
del genomflytes af Ljusne-elfven, dess
södra af Lofsån och dess tillflöden från
gränstrakten mot Idre och Lillherrdal,
den norra af den från Tennäs kommande
Rånelfven. Längs dessa bägge
vattendrag sträcka sig Lofsdalen och
Råndalen. Vestligaste hörnet genomflytes af
Fjet-elfven, som flyter inåt Dalarne och
der utfaller i Dalelfven. — Östra
sockendelen genomskäres af vägen mellan Norge
och Helsingland, som ifrån norr åtföljer
Ljusnans östra strand ända till Linsälls
kapell, der den kröker af åt öster. I
öfrigt finnas endast rid- och gångvägar.
För vägen mellan Wiken i Hede och
Ransjö gästgifvaregård, 23/4 mil, synes
man hafva nästan med flit uppsökt den
fulaste och backigaste sträckning, som
varit möjlig. Den påminner ovilkorligen
om sagan, att vid den första
väganlägg-ning-n geten gick först och att mannen
och hustrun sedan i hennes spår,
uppför och utför de brantaste höjderna och
i mångfaldiga krokar, röjt vägen.
Söder om Ransjö, åt Glessjöberg i Sveg
(1 V>2 mil), är vägen god och jemn. —
Få ställen finnas i det nästan i alla
hänseenden så torftiga Herjedalen, på
hvilka ett för naturskönheter öppet öga
kan hvila med välbehag; men Ransjö
— en skön oas i ödemarken — torde
ensamt vara förtjent af en resa genom
de omgifvande ödsliga, folktomma och
fula trakterna. Det är må hända den
vackraste punkt i landskapet. Öfver sjön
har man här en vidsträckt utsigt åt
Såhnfjället i nordvest, — en
väderspåman för Hede och Linsälls inbyggare
— och Linsälls vålar i sydvest.
— Marken är mycket kuperad, ehuru ej
obetydliga slättmarker finnas. Jordmånen
är till största delen mager, sandig och
ofruktbar grundmo- och örjord, beväxt
med ren- och islandsmossa, ljung samt
dålig skog. Säden skadas ofta af frost.
Hufvudsakliga utsädet är korn, som dock
ofta afmejas grönt, och något liafra samt
potates. Råg har dock börjat odlas,
likasom man redan i förra århundradet
försökte sig med ärter och lin; men
dessa slå ofta fel. Enligt en gammal
beräkning har man blott öfver hufvud
hvart 15:de år att glädja sig åt en god
skörd af fullmogen och oskadd säd.
Förnämsta näringsfånget är boskapsskötsel.
Vidsträckta beten finnas ock, dessutom
i myrar och dälder godt förråd på slottrar.
Höet hässjas allmänt. Om brist någon
gång inträffar på godt höfoder, ersättes
bristen medelst ren- och islandslavar,
hvilka på stora sträckor nästan alldeles
betäcka skogsmarken. Insamlingen deraf
sker hösttiden, under regnväder, med
räfsor, försedda med jernpinnar.
Produkterna för försäljning äro
hufvudsakligen smör och ost, som mest afsättes på
Rörås; dernäst boskap, talg samt något
fogel och skinnvaror. Skogen består
mest af tall samt något gran.
Löfskogen, ej betydlig, utgöres af björk,
salix-arter, al och rönn. Klimatet är hårdt,
men friskt och sundt; också är hög
ålder här icke sällsynt. Folkets karakter
är i allmänhet den för provinsen
gemensamma, flärdlös enkelhet, vänlighet,
välvilja, fridsamhet, stilla förnöjsamhet med
sin torftiga lott och kärlek till
hembygden samt ett omisskänligt drag af
vemod. Inga krogar eller bränvinsbrännare
finnas. Den röda hättmössan, det mest
utmärkande klädesplagget för män och
gossar i Jämtland, Herjedalen och
Guul-dalen i Norge, bibehålles ännu här, men
börjar, likasom ännu mer i Sveg, att
utträngas af den vanliga mössan. (I
öfrigt se art. Sveg.) -— Närmaste
postkontor är Wemdalen.

Linthorna Wallen (Ekorna-Wallen
se den art.J i Gudhems härad af Skaraborgs
j Här skall under den svåra landsplågan,
Digerdöden, allmogen hafva samlats för
att rådslå hvad bot kunde finnas för
densamma. Då beslöts, att ett starkt
offrande skulle göras, nämligen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:58 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/4/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free