Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjellby.
Mjellby.
89
Sjöar finnas här inga och af
rinnande vatten endast en mindre bäck
eller rännil, som utfaller i Östersjön, på
Skönabäcks egor, men hvilken under
sommarmånaderna är nästan uttorkad.
Kärr hafva här fordom utgjort en icke
obetydlig areal, men äro nu, genom i
sednare tider verkställd uidikning,
alldeles aftappade och till största delen
uppodlade. Mossar förekomma inga andra
än de, hvarur bränntorf hemtas, och
äro sålunda att anse såsom en stor fördel
för orten.
Den rådande jordmånen är sandmylla
på sandbotten, dels lätt och mager, dels
mycket bördig; likvisst förekommer dess-v
imellan på många ställen, såsom på
sydöstra ändan af Löfverby egor, å
mellersta delen af Mjellby, vestra delen af
Håsaby, mellersta delen af Hörby, en
stor del af Istaby egor samt der och
hvar i Mörby och Siretorp, lerjord på
lerbotten; äfvensom på sistnämnde bys
egor förefinnes en del klappermylla,
hvarjemte de aftappade kärren, till större
delen belägna på socknens vestra sida,
innehålla mer och mindre lätt mossjord.
Hafsstränderna, i allmänhet
långsluttande, äro till det mesta betäckta med fin,
hvit sand, hvilken, sedan skogen blifvit
borttagen, på flera ställen af vinden
blifvit uppdrifven på gräsvallen
deromkring, der den gjort betydlig skada. De
här befintliga stenslagen utgöras af granit
och gneis. Af yngre bildningar
förekommer vid Listershufvud och i Mörby
kulle ett slags gruskalk. Inga
mineral-och helsokällor finnas. Socknen är
betydligt uppodlad och, i förhållande till
vidden, den mest sädesbringande och
befolkade i Blekinge samt vanligen sund
och helsosam. Såsom en egenhet har
man bemärkt, att det vanligen regnar
betydligt mindre i Mjellby än på andra
ställen i dess omgifningar, hvilket
orsakar, att, oaktadt kornet merändels ej sås
förr än omkring d. 10 à 15 Juni, det
likvisst oftast mornar i Augusti.
Folkmängden inom socknen är i
oafbrutet tilltagande. Efter att den år
1816 utgjorde 3,100 personer, steg den
år lb30 till 3,839, år 1840 till 4,321,
1850 till 5,124, år 1856 till 5,226 och
år 1860 till 5,671 personer. År 1853
utflyttade till Amerika 74 personer.
Hus-v.
bönder vid åkerbruket voro 1856: 189,
utom 73 jordtorpare; deras tjenstehjoai
och hemmavarande söner 380.
Fiskrar-nes antal var 240, deras tjenstehjon
och hemmavarande söner 112.
Folklynnet i allmänhet här, liksom
annorstädes i Blekinge, röjer mycken
beslutsamhet, kraft och sjelfständighet, men
tillika ofta benägenhet för trots och
öfvermod. Klädedrägt och boningssätt
förete nu mer ingenting nationelt och
egendomligt. Hemmansegarnes
boningshus uppföras, på sednare tider, till stor
del af tegelsten, en våning höga ined
tegeltak, samt röja ofta smak i
anordningen och framställa sig ganska
fördelaktigt. Uthusen byggas nästan allmänt
af gråsten, stora och rymliga, samt täckas
med halm och stundom vass. Fiskrarnes
boningar deremot bestå, såsom vanligt i
Blekinge, nästan uteslutande af små
träkojor, placerade om hvarandra.
Tjenste-hjonens löner, hvilka de sista åren
be-tydligen stigit, äro för drängar vid
åkerbruket från 30 till och med 100 rdr,
ja, stundom än högre; för fiskaredrängar
ända till- 150 rdr rmt, utom ett frigarn,
motsvarande 30 à 40 rdr; för pigorna
högst 35 rdr rmt. Dagsverken kosta
under sommaren 50 öre jemte födan;
en karl, som föder sig sjelf, beräknas
dagligen hafva 1 rdr 83 öre rmt.
Socknens hufvudnäringar äro åker-
o
bruk och fiske. Åkerbruket, socknens
förnämsta näringskälla, skötes i allmänhet
med mycken drift och omtanke, samt
afkastar i vanliga år icke obetydligt
utöfver socknens eget behof. Fisket, en
med socknens läge öfverensstämmande
näringsgren, som bedrifves af ett betydligt
antal personer, icke allenast egentliga
fiskare eller strandsittare, utan ock af en
del hemmansegare såsom binäring, är
äfven tidtals ganska lönande, men
hindras i sin fortgång i icke ringa mån,
dels af ett stadgande, som, till skydd
för laxfisket i Mörrumsån, förbjuder en
del fiskare att nyttja sina laxredskap
annorlunda, än att de måste först segla
omkring 2 mil från sitt hem; dels
ock af den omständigheten, att svenska
lagarne hindra fiskrarne från att på
Bornholm, der de under sommaren idka
sillfiske, nedsalta och så hemföra sillen,
hvarigenom en icke obetydlig förlust
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
