Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, emedan jag inte kunde ta vara på mig själv.
Han var mycket mera fruktansvärd nu, då han sa att
det var han som behövde mig.
Men jag revolterade mot detta sätt att söka fånga
mig. Jag värjde mig mot att bli rörd genom att säga
mig att det inte var sant att han behövde mig. En
gång hade han varit starkt erotiskt beroende av mig,
men det var han inte mer. Som husföreståndarinna
hade jag aldrig mer än nätt och jämnt fyllt måttet,
han kunde få hundra som var bättre än jag. Jag hade
infört mer lycka och mer oro och skandaler i
borg-mästargården än som var bra för en äldre
ämbetsman. Även för honom skulle det bli en lättnad då
skilsmässan var klar och friden åter sänkte sig över
den långa filen av välmöblerade rum. Vi hade varken
barn eller aktier att dela och så småningom skulle
han glömma den här mellanperioden på tretton år,
då jag tillhört hans liv.
Prästen sa: det är stort att ha någon som behöver
en. Då jag fortfarande teg, försökte han en gång
till: att ha någon som behöver en är stort. Slutligen
måste han fråga mig rent ut om jag ville ta den
utsträckta handen.
— Nej, det tror jag mig inte om, sa jag.
Han sade sig då så väl förstå att Julius’
erbjudande kommit som en överväldigande överraskning
och frågade om jag ville vara ensam en liten stund
och övertänka betydelsen därav. Därvid reste han sig
och gjorde en vädjande gest åt Julius att följa. Jag
försökte samla mod till att säga att det nog tyvärr
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
