Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi kunde göra upp med detsamma. Hon kunde
inte fort nog få mina hundrafemtio kronor i
handen, varpå hon rusade i väg. Ändå det inte gick
något tåg till Köpenhamn på fem, sex timmar ännu.
När Ethel kom hem till middagen hängde tavlan
på hennes vägg. Hon upptäckte den genast, bar sig
inte alls åt som jag med mattan.
— Det är vackert likt, tycker du inte? sade hon.
— Likt dig eller Jeanne d’Arc? frågade jag.
— Tuff, stackarn, hade ingen aning om Jeanne
d’Arc, sade Ethel med darrande läppar, men han
tog till det finaste han visste.
I själva verket hade inte heller Ethel och jag en
aning om Jeanne d’Arc. Vi trodde hon var en
föregångskvinna då hon i själva verket var en sista
utlöpare av en döende kvinnotyp från tider då det
fanns män som trodde att en kvinnas röst var av
Gud.
Ethel hade förlorat sin trubadur och därmed
musiken i sin tillvaro, som mjukat upp en snål och
charmlös existens. Men halleluja, well, sorgen varar
inte beständigt. Någon tid därefter började Ethel
tala om att hon kanske i alla fall skulle börja på en
ny bok.
Vi brukade nästan alltid ha en liten pratstund
Ethel och jag då vi drack te om morgnarna, sedan
jag eldat och burit in tidningen. Om morgonen för-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
