Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftersom min man, min bror Karl och hela
Äkö-pings societet hade sommarnöjen där. Det sårade
mig lite att hon trodde att hon så väl måste gardera
sig för mig. Jag hade nog förstått att hålla mig
undan ändå.
Denna tid har varit en hemsk tid att skildra.
Medan jag nu återupplevt det där hemskillnadsåret
har det hänt att den kramp jag då hade kring hjärtat
hemsökt mig igen. Det var som om minnet givit
tillbaka även de fysiska reflexerna, även störningen
av blodets rytm som borde få flyta lika omärkligt
som tidens ström. Naturen måste ju ha blivit illa
sårad innan hon reagerar med att rubba själva
blodomloppet så att det blir till ansträngning och plåga.
Vad var det då som var galet? Kärleken? Nej. Även
om hela vår civilisation ramlar och en ny måste
byggas upp kan den nya aldrig nå högre än till att
erkänna att kärleken är det viktigaste av allt. Vad
menar då naturen med att göra lidandet till kärlekens
eviga följeslagare?
Men kanske lidandet inte alls är kärlekens
följeslagare annat än när naturens förlopp är grundligt
stört? Den tid Kristian och jag först möttes i var så
onaturlig och hemsk att vi tillgrep utvägen att
förhärda oss mot lidandet omkring oss. På det viset
blev kärleken själv kärlekslös och grym. Var det den
grymheten som sen slog tillbaka på mig? Jag vet
det inte. Inga ord kan avkläda detta lidande dess
mysterium och det är kanske bäst så.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
