Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan. Jag bidrog med att säga att jag för min del
ville ha svart på vitt först att det fanns något som
männen kunde göra bättre än vi. När jag sagt det
blev det så underligt tyst. Rina knuffade på mig
och visade mig att Ellen Key sov helt fridfullt i den
stora stolen sövd av våra röster. När vi tystnade
vaknade hon genast upp och såg sig nymornad
omkring.
— Jag tyckte precis jag var tillbaks i nittiotalet
och hörde professorskan Cleve och Anna
Sandström. Det där hör inte hit, sa hon och pekade på
Rinas uppslitsade aftonklänning som visade ett
elegant ben ända upp till knäet, men för resten är
allting likt. Ni begriper fortfarande inte vilken
genialitet som ligger till för oss kvinnor.
— Jo då, kärlekens genialitet, sa Ethel i dörren.
Men det skulle ju vara ett helvete att vara genial i
kärlek tillsammans med en man som sannolikt är
analfabet på området.
När Ethel sa detta begrep jag hur lite hon
egentligen väntade av sin fästman, som hade hår som en
mattborste. Jag rusade ut efter henne och hejdade
henne i tamburdörren på hennes väg till
amerikanerna.
— Ethel, Ethel, sa jag, om du tänker så, får du
inte ta honom. Begriper jag det inte? Jag som har
varit gift! Naturligtvis är han en idiot på området!
Slå upp med honom och stanna här och skapa en
stor kvinnotidning som Ellen Key vill!
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
