Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag levat i ett starkt beroende av en man som inte
ville veta av mig, till dess jag slutligen efter tre års
orimligt lidande lyckats komma in på nya banor och
göra mig nyttig. Men så hade den mannen kallat på
mig igen och jag hade lämnat mitt arbete och utan
betänkande gett mig hit där han var. Att jag hoppats
befria Kristian vågade jag inte säga inför denne
mäktige man.
— Och så skäms ni så rysligt för det så ni sätter
diagnosen "fysiskt och moraliskt förfall" på er
själv? Det är väl ingen skam att vara bunden till en
annan människa.
— Jo, det är det.
— Vet ni varför han kallat er tillbaka ?
— Nej, det vet jag inte. Jag har inte träffat
honom än.
Han tittade i papperen.
— Jag väntade er, sade han, men jag måste ändå
säga att ni överraskar mig. Han satt tyst och
tankfull i sin stol en lång stund. Mitt hjärta klappade
våldsamt vid tanken att en gud för min skull befann
sig i förlägenhet.
En röd lampa blossade upp på skrivbordet till
tecken att min tid var ute. Doktorn tryckte på en
knapp och lämnade några akter till assistenten:
— Skicka över de där patienterna till doktor
Meyer, jag ringer då vi är färdiga. Assistenten blev
så häpen att han ställde sig att gapa på mig och måste
skickas av med ett: verstanden?
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
