Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eftersom jag var först färdig kom jag först av
alla in i festsalen. Jag såg sällskapet göra sin entré
i spanska kammar och mantillas, i indiska saris och
frygiska mössor, den ena var värre än den andra.
Den ende som tog sig något ut då han kom var
Kristian, kostymerad som Hamlet och med en Ofelia
vid armen. De väckte mycket beundran, man sade:
Det syns att han är från Hamlets fosterland. Och
det syns att hon är vansinnig, tänkte jag. Jag kände
bakom kostymeringen igen ett ansikte som störtat
förbi mig, fullkomligt upplöst och bortflutet av gråt,
medan jag väntat utanför överläkarens dörr.
— Nej se Agnes! sade Kristian och stannade
tvärt. Han behövde en halv minut för att återvinna
fattningen, sedan presenterade han mig som en
lands-maninna, vilket jag fann vara ett väldigt bra ord att
uttrycka arten av vår samhörighet. Ofelia erbjöd sig
genast att vika för mig, vilket ju inte kunde komma
i fråga. Däremot föreslog hon inte att jag skulle
komma och sitta på Kristians andra sida vid deras
bord.
— Ja, vi får väl sitta som vi blivit placerade, sade
Kristian. Jag är vådligt glad att du kom. Vi träffas
senare.
I detsamma kom överläkaren och överantvardade
mig åt en sextioårig prydlig man som sade att han
var änkling och mycket angelägen om Anschluss.
Stackarn hann emellertid inte mer än placera mig
vid sin högra sida förrän någon tilltalade honom
som Grossvater från den vänstra. Det var hans gifta
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
