Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidmakthöllo skillnaden och retligheten emellan frälse och ofrälse och
eggade lusten att i mån af fattig lägenhet efterapa det finare
lefvernet i motsvarande främmande sällskapskretsar. Fåfänga och lyx
spridde sig, såsom det plägar ske i en omogen kultur, hastigare än
kunskaper och smak från de högre till de lägre trappstegen på
rangskalan.
Men i det hela taget företedde det svenska samhället af ålder
en föga gynnsam jordmån för de aristokratiska böjelsernas
uppblomstring. De verkliga skiljaktigheterna i lefnadsvillkor och
traditioner voro för små och för färska. Den »högadel», som genom
reduktionen blifvit afsatt från sin plötsligt tillvällade maktställning,
härstammade trots sina uppkonstruerade anor och anspråk i själfva
verket från det sextonde århundradets och de stora krigens
uppkomlingar af inhemsk eller utländsk börd. Dess sociala
sammansmältning med enväldets framtidsmän och deras söner mötte därför
inga betydande svårigheter, stördes endast då och då af mera
personliga och öfvergående slitningar, som vittnade om spår af
småaktigt groll. Ur de ofrälse djupen uppstego ständigt nya sträfvare
till äreställen och riddarhusnummer, dit vägen hölls öppen genom
kronans växande behof af lämpliga verktyg. Alla dessa elementer
gingo upp i det småningom disciplinerade ämbetsmannayrket, hvars
betraktelsesätt och intressen tryckte sin prägel på deras förhållande
till statslifvet. Så länge det fanns en stark regering, som kunde
inskärpa och uppmuntra pliktkänslan, verkade förvaltningsmaskineriet,
om också i något tungrodda former, enligt ledningen från ofvan och
sina egna invanda regler. Redbarheten i offentliga värf — ännu
ingenstädes i Europa en själfklar hederssak ens för de högst
uppsatte — framtvingades i Sverige med bättre lycka än i andra länder
af kontrollens skärpa.
Men den sinnesriktning, som rådde inom denna yrkesklass, var
torr och utan lyftning. Man kände sig försvarad med att utföra
vederbörandes befallningar och iakttaga gällande former. Att
vidtaga anordningar på egen hand undvek man ängsligt. Den politiska
synkretsen var stängd inom det gifna ämbetets reglementerade
råmärken. De själfständiga öfvertygelserna voro sällsynta och, där
de funnos, lättskrämda. Bakom tystnaden och lydnaden doldes många
själfviska sträfvanden, som bidade sin tid. Befordringsafunden och
täflingen om löneförmåner hindrades blott af enväldet från att växa
ut till näringsämnen för nya partistrider.
Den starka och slagfärdiga krigsmakten var förvaltningens mest
utdanade skapelse, det svenska väldets tydligaste och fastaste
enhetsband och tillika genomträngd af en kraftigare anda än någon annan
statsinrättning. De truppmassor, som under detta tidehvarf fördes
i fält, voro enligt moderna föreställningar fåtaliga och långsamma
att sätta på krigsfot. Sverige, som någon tid efter ett krigsutbrott
kunde mobilisera öfver 60,000 man, var utan tvifvel en af Europas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
