Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiendens våld. Därmed hade svenskarne bemäktigat sig en ny
viktig ställning, som från öster skyddade deras frammarschlinje.
Konungen gaf den öfriga hären order att göra sig färdig till
uppbrott, men innan marschen anträddes, unnade han sig tid till ett
par dagars konferenser på slottet Jurgenburg (invid preussiska
gränsen) med bröderna Sapieha, som ändtligen öppet trädde öfver
på hans sida. Konungen lofvade dem fullständig upprättelse, men
fordrade tillika, trots deras invändningar, att de bestämdt skulle
förklara sig för Augusts afsättning. Med dem följde äfven den
unge Stanislaw Poniatowski, som förut varit officer i
storskattmästaren Benedikt Sapiehas tjänst och deltagit i de littauiska fejderna,
men äfven kämpat mot turkarne under kejsarens fanor. Det var ej
första gången konungen såg honom, ty han hade infunnit sig redan
vid lägret i Kurland såsom sina beskyddares hemlige agent. Men
från denna stund lemnade han aldrig Karl XII:s högkvarter under
de följande årens fälttåg och steg högt i hans gunst genom sin
tapperhet och rådighet. Benedikt Sapieha var likaledes i konungens
följe såsom hans rådgifvare under framryckningen i Polen, medan
Kasimir Sapieha såsom legitim littauisk storfältherre med Mörners
bistånd i Vilna organiserade en inhemsk här till strid mot sina
rivaler och deras moskovitiske hjälpare.
Den stora ambassaden fick på sin förnyade erinran det
beskedet, att konungen på grund af Wisniowieckis anfall icke kunde
uppehålla sig i Kovno, men hoppades få höra dess andragande i Grodno,
längre söderut vid öfre Niemen. Till Littauens adel utfärdades en
kungörelse i samma anda som vid inryckningen i Samogitien.
Liksom endast Oginskis anfall förmått konungen att öfverskrida
gränsen, ehuru han genast efter Kurlands ockupation haft full rätt att
angripa ett land, hvarifrån fienden hemtat både vapen och proviant,
så måste han nu rycka vidare fram, därför att Wisniowiecki med
en hel här nedsablat hans ryttarposter. Invånarne förmanades
likväl att hålla sig lugne, emedan blott de, som uppträdde
motspänstigt, skulle behandlas som fiender; trupperna måste ha sin
ordentliga tillförsel, och adeln i hvarje distrikt borde välja
»spannmålskommissarier», som kände folket i landet och visste, hur stor afgift
hvar och en kunde tåla. Hären bröt upp den 23 mars och tågade
öfver Kovno utmed Niemens högra strand, så att dess rörelser ännu
en tid visade sig hotfulla endast åt öster. Den ort, där
Hummerhjelm lidit sitt nederlag, brändes, sedan det uppdagats, att
invånarne misshandlat de svenske fångarne. Samma öde vederfors en
annan by, där presten anlagt ett försåt för en svensk patrull. Men
konungen höll strängt på, att officerare och manskap ej tilläte sig
själfsvåldiga utpressningar och andra oordningar.
Under marschen ankom en ny påminnelse från republikens
legation, som reste vidare åt söder på andra sidan om floden.
Konungen uppfordrades att bevilja audiens, innan han komme till Grodno,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
