Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt / 9 (1907) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att här gällde det ett konstruktivt element. I korshvalfven möttes de
fyra s. k. kapporna från början i skarpa kanter, och hvalfvet hvilade
med all sin tyngd på murarna och tvärbågarna. Man började lägga
mera an på tillagda stöd, man slog fasta bågar, som begränsade
hvalfkvadraten. Ännu ett steg togs, då man icke nöjde sig med kanterna
mellan kapporna, utan konstruerade tvenne hvarandra korsande
diagonalstafvar, i början mindre. Så var en stomme bildad, till hvilken
kapporna, som nu kunde göras helt lätta, slöto sig, och hvalftyngden
hvilade nu uteslutande på de fyra hörnstöden. Yttermuren behöfde ej
mera göras så massiv, man var i stånd att göra dörr- och
fönsteröppningar vidare. Det var den romanska konsten, som på detta sätt
genomgick en rad af utvecklingar. Dessa äro
mycket märkliga, de visa en konsekvent
utveckling mot ett nytt mål, de bilda en öfvergång
till något nytt, som skulle komma till stånd,
men som man icke kunde på förhand beräkna.
Men mot detta sträfvade man omedvetet i de
olika landen. Den stil, som sålunda utbildade
sig ur den rena romanska, kallas öfvergångsstilen,
och denna härskade under en icke kort
tid i alla den romerska kyrkans land, börjande
inom olika land vid olika tider, men i hufvudsak
samtida öfverallt.

16. Gotiskt hvalf.

Fortast gick utvecklingen i nordöstra Frankrike.
Där utbildade sig ur de gifna förutsättningarna
en ny fullt utpräglad stil, som fått
det egendomliga namnet den gotiska stilen.
Den väckte öfverallt hänförelse och upptogs äfven
i de land, i hvilka man icke ännu hade hunnit genomgå alla
öfvergångsstadierna. Spetsbågen härskade nu, uteslutande alla öfriga
former. I hvalfven betydde gräns- och diagonalbågarna allt,
hvalfkapporna utgjorde allenast ett bihang (fig. 16). Trycket af hvalfven,
samladt på bågarna, verkade mera rakt nedåt, man behöfde därför
endast åt vissa delar af murarna gifva större styrka: muren bestod
af pelare och mellanstycken, som endast hade till uppgift att bilda
vägg. Men dessa pelare sökte man göra så fasta som möjligt, man
förstärkte dem utåt genom tillmurande af s. k. sträfpelare. Var kyrkan
delad i flera, t. ex. tre skepp, hvilade midtskeppets långmurar på de
bågar, som uppstego från de inre pelarraderna. Äfven här
genomfördes anordningen med starkare pelarpartier och intet bärande
mellanmurar, pelarpartierna förstärktes utåt, till dem slöto sig s. k.
sträfbågar, som utgingo från sidoskeppens förhöjda sträfpelare (jfr fig. 17).
Från sträfpelarnas öfre ändar uppstego fialer (jfr fig. 17), liknande
miniatyrtorn, upptill afslutade med korsblommor (fig. 18). Från snedt
uppstigande kanter utsprungo blad efter blad, s. k. krabbor (fig. 19),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>