Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt / 75 (1907) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fig. 144 och 145. Den förra är en fristående bild af den hel. Olof. Xär
man hade brutit med den romanska konstens stela former, hände det
lätt, att man i känslan af denna frigörelse lät gestalterna framträda
med hvarjehanda svängningar på kroppen. Bilderna från 1400-talet
voro icke lika stela, som de romanska i allmänhet voro, men ungefär
med 1500-talets begynnelse hade utvecklingen inom den europeiska
världen börjat gå med stormsteg framåt. Då kom åter begäret att åt
bilderna söka gifva om icke mera
lifaktighet, åtminstone en låtsad sådan.
Sankt Olof ser i denna bild ut som
en elegant krigare, som vill intaga
en ställning. Bilder af samma flacka relief,
som fig. 145 visar, förekomma i några
altarskåp.

Ill. F. LINDSTRÖM. sc.                C. L. 145. Från Sånga altarskåp, Ångermanland.

146. Från rikssigillet af år 1436.

Jag har nyss meddelat två bilder från sigill, tillhörande midten af
1300-talet. Konsten att väl gravera sigill höll sig ganska länge, till
mot slutet af 1300-talet. Efter den tiden blef gravyren flackare, och
sigillaftrycken äro i följd däraf icke endast fulare än i föregående tid
utan ock svårare att tyda, såväl hvad bild som inskrift angår.
Enstaka undantag finnas, såsom de kungliga sigillen och det sigill, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>