Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från besväret att sätta upp och åter taga ned bonaderna. Därjämte
var den på väggen anbragta målningen mindre utsatt för skada och
undergång än textilkonstens alster. Som minnen af den tidigare seden
finna vi mycket ofta vid nedre kanten af den målade väggytan ett
måladt draperi.
I otaliga fall hafva väggmålningarna i mindre eller mera sena
tider, med ändrad smak, blifvit dolda under kvitmening eller rappning.
Ofta är det emellertid möjligt att åter blotta dem och uppfriska
färgerna, för att visa, huru angelägna våra förfäder voro att åt
utsirande af helgedomarna ägna arbete och kostnader, och för att låta
de nuvarande menigheterna under gudstjänsts firande djupare känna
sambandet med tidigare generationer. I en myckenhet svenska kvrkor
hafva hvalf blifvit inslagna, hvarigenom den ursprungliga
takanordningen blifvit dold. Ibland finna vi ofvanför hvalfven a sidomurarna
upp till den räta linje, som från början begränsade väggytan, de
gamla målningarna, hvilkas färger ej skymmas af annat än damm,
som kan med omsorg aflägsnas. Det hände, sedan hvalfven blifvit
inslagna, att deras undre ytor försågos med malningar. Då skyldes
de tidigare väggmålningarna med ny puts, och å denna målades nya
bilder i samma stil, som förekom å hvalfven. Det kunde under
medeltiden hända, att en och samma kyrka tre gånger försågs med målad
bildskrud.
Redan under den romanska perioden hade det blifvit mycket
vanligt i Skåne och det egentliga Sverige att måla kyrkorna, i början
åtminstone koret, med triumfbågen och apsis, men snart blef äfven
långhuset smyckadt.
Inom dessa målningar spela ornamenten en ganska betydande roll,
dels som afslutning nedtill, dels som omramning af bågar och fönster,
dels, i tunnhvalf, som ett midtband, å hvars båda sidor, nedåt,
bildserierna fingo utveckla sig. Alla dessa ornament sakna rot i den
tidigare i Norden inhemska djurornamentiken, alla hafva bladornament
och visa sig således härstamma från den i utlandet utbildade konsten.
En profsamling af dessa ornament visas i fig. 148—161.
Dessa band bestå ibland af enstaka ornament, som sluta sig till
hvarandra utan någon förmedling, hvilket i viss mån verkar enformigt;
ibland finnas af brott, i form af runda medaljonger eller fyrkantiga,
figurer omslutande ramar, hvilket häfver enformigheten, ibland
utvecklar sig ornamentet i en fortlöpande kedja, hvilket också upphäfver
enformigheten, ty blicken följer utvecklingen, den beköfver ej stanna
vid gränslinierna mellan de invid hvararandra ställda
ornaments-motiven. De här meddelade figurerna gifva endast ett svagt begrepp
om ornamentens verkliga utseende, ty dessa hafva färg, hvilken figurerna
icke återgifva. Ornamentsbården kring midtfönstret i apsis i
Vrig-stads kyrka t. ex. visar jämte bilderna följande färger: grönt i två
nyanser, rödbrunt, rödt, blått, gult, grått i två nyanser och hvitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
