- Project Runeberg -  Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt /
129

(1907) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brunnar.

Da man var så angelägen att hålla allt, som fanns inne i kyrkan,
såvidt möjligt fritt från beröring med det profana, måste det
naturligtvis betraktas som en stor fördel, om man kunde inorn själfva kyrkan
upptaga en brunn, ur hvilken det vatten, som behöfdes för gudstjänsten,
kunde hämtas. I Lunds domkyrka och i Dalby f. d. stiftskyrka i Skåne
finnas brunnar.

Ciborier.

Namnet är ursprungligen latinskt, härledande
sig från ordet cibus, som betyder föda. Det
betecknar det kärl, i hvilket hostian eller oblaten,
det bröd, som utdelades i nattvarden, bevarades.
Ciboriet kallades äfven pixis, ett grekiskt ord,
som ursprungligen betecknade ett kärl af buxbom
(ordet ingår äfven i vårt nuvarande ord
sparbössa) eller viaticum, af det latinska ordet via,
väg: det kärl, i hvilket man bar nattvardsbrödet
ut i bygden till sjuka eller döende personer.
Ciboriet består af en fot, rund eller flersidig, en
skaftdel med midtstycket utsvälldt, så att det
skulle hvila tryggare in i den omslutande
handen, samt det egentliga kärlet, rundadt eller
mångkantigt, med ett lock, som i allmänhet har
samma form som en kyrktornsspira med ett
upptill afslutande kors (fig. 227). Påminnelsen om
kyrkan och korset passa bra samman med ciboriets
uppgift att förvara nattvardsbrödet. Mindre väl
passar ängelns hälsning till jungfru Maria,
hvilken finnes graverad på många ciborier, t. ex. på
det här afbildade.

Dopfuntar.

i

227. Ciborium från
Öfver-Järna, Södermanland.

Namnet härstammar från det latinska ordet fons, som betyder
källa.

I den äldsta kristna världen förrättades dop endast invid
biskopskyrkor i en för ändamålet anlagd bassäng. Vid den tid, då
kristendomen infördes i Sverige, hade rättigheten att döpa öfverlåtits åt alla
kyrkoherdar. \rid sockenkyrkorna kunde det icke komma i fråga att
anlägga en bassäng. Man försåg kyrkan med ett så pass rymligt kar.
att barnet kunde sänkas ned däri. En oegentlighet blef en följd häraf:
kyrkan var afsedd för dem, som tillhörde den kristna församlingen,

2208 07 II. IIildebrand, Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkykonst/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free