Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöröfveriet i hafven som inneslöto Sverige hade ingalunda upphört med
vikingatiden. Regeringarna hade visserligen uppträdt deremot, ju mer de
lärt sig inse fördelarna af en regelbunden handel, men i ofndstider skydde
icke ens hansestäderna att utfärda kaparbref: en hvar fick sådant, sedan
han stält borgen för sig, att han skulle, om han af misstag plundrat något
af hansans skepp, ersätta skadan.
Det medel som sålunda tidigare tillgripits under tider af fara blef nu ett
fortfarande ondt. Skaror af sjöröfvare bildade sig och korsade hafven i alla
riktningar. Krigförande makter sökte väl ibland vinna deras understöd, så
Danmark i början af 1380-talet, men i allmänhet fruktade och skydde man
dem allestädes. Hansestäderna lade tull på alla varor, och för de medel, som
derigenom inflöto, utrustades s. k. fredsskepp; öfverbefälet lemnades åt den
kraftfulle borgaren Wulf Wulflam från Stralsund, och han utförde sitt värf
med sådan framgång, att man efter år 1386 mycket sällan hör talas om
sjöröfvare, intill dess konung Albrekt blifvit kastad i fängelse och hans
anhängare sökte
använda alla
upptänkliga medel tor
att främja hans
sak. Hertigarne af
Mecklenburg ville
hjelpa sin frände,
de inom deras land
liggande
hansestäderna, Rostock
och Wismar,
utsände fiottor för att
undsätta
Stockholm, och de två
städerna läto
förkunna allestädes,
»att alla de, som
ville på egen
bekostnad, fara och
vinst gå ut mot
Danmark och Norge, för att röfva, plundra och bränna, samt derjemte förse
Stockholm med lifsmedel och andra tarf, skulle infinna sig för att mottaga
kaparbref af de två städerna, hvilkas hamnar alltid skulle stå öppna för dem
till att der införa och försälja sitt rof». De förra kaparne, som nödtvungna
hade slagit sig till ro, strömmade samman, och till dem slöt sig hvarjehanda
löst folk från alla håll, och sjöröfveriet antog nu större mått än någonsin
tillförne. Som Stockholms förseende med lifsiömödenheter var en af
hufvuduppgif-tema för sjöröfvarne, kallade de sig victualiebröder (vitalianer, vitalie- eller
fetaliebröder). Icke blott de tre nordiska länderna, hvilka man sålunda hade
111. Stenbössa. Efter Viollet-le-Duc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
