Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anförtrodde Engelbrekt följande dag Vesterås föste. Då uplandslagmannen
hade slutit sig till honom, var det honom icke svårt att fö den till Upsala
sammankallade uplandsallmogen på sin sida. Han nöjde sig nu icke längre
med att leda befrielsekriget, utan grep äfven in i regeringsåtgärder, i det
han vid Upsala, efter att hafva öfverlagt med de store, som hade slutit sig
till honom, befriade allmogen från en tredjedel af de dem pålagda skatterna.
Från denna tid antog befrielsekriget större mått. Bönderne i Rekarne
(vestra Södermanland) hade lidit mycket förtryck af den öfvermodige Hartvig
Flögh, som å grefve Hans’ vägnar förde befälet på Gripsholm; rimkrönikan
berättar:
S& 6våra lät h&n dem af skatte
oxe, ko och hvad de åtte,
kläder, kittlar och gryta,
ingen rätt mätte de njuta.
Han red med så många svenner och hästar,
omildeligen lät han dem gästa;
han slog deras vänner och fränder i hjäl,
de njöto hvarken rätt eller skäL
Så svåra han deras skatt ökte
allt det de egde han utsökte,
de Öfvergafvo deras gårdar och lupo derifri
for de olagar han lade uppå.
Han lät mäta for en mark det värdt var två,
det mände de bönder hårda gå.
Ofta lät han de bönder taga,
han stockade och klofvade1 dem mot lagar,
han hade det i fulla akt,
medan han var i sin välmakt;
det ingen var hans like,
de voro fa for hvilka han ville vika.
Nu spordes öfver Mälaren, huru Engelbrekt och dalkarlarne hade gått fram
i Vestmanland, och rekameborne reste sig i akt och mening att göra en
påhels-ning hos sin fogde. De funno honom dock ej, ty han, »rädd som en hare>,
förde sin dyrbaraste egendom på några skepp och seglade till Stockholm
efter att hafva antändt fästet.
Längre norr ut börjades, på Engelbrekts uppmaning, resningen af Erik
Puke, son af herr Nils Gustafsson och å hans vägnar höfding på Korsholm i
Finland. En af honom bildad skara gick öfver till Åland, der fru Ida, enka
efter herr Bengt Pogwisch, innehade Kastelholm. Hennes son Otto, som
tidigare hade fort spotskt tal och sagt sig icke skola vika för tre, förlorade
alldeles modet och uppgaf fästet mot löfte, att han skulle få behålla lifvet.
En annan skara intog och brände Faxaholms hus (invid den nuvarande staden
Söderhamn), om hvilken bedrift sedan sjöngs i folkvisan:
#
Det hände sig om marjemässdag
och rätt om middags tid.
De sköto elden på Faxahus,
att lågan stod and’ i sky.
Faxahus ligger i svartom brandom.
Der bor så mången man i Hclsingland
i så storan vånda,
fyra för årder och sex for harf
och åtta för plogen stånda.
____________ Faxahus ligger i svartom brandora.
Sat# i stock och handklofvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
