- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
427

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hederlig och god, men hän torde hafva fortjent sådana vitsord allenast på
grund deraf att man jemförde honom med dem som voro sämre än han. Det
finnes tillräckligt många dåliga sidor hos honom för att rättfärdiga
svenskarnes misstro. Det var icke nog dermed, att han icke var samvetsgrann
med att iakttaga ingångna förbindelser, i hans skrifvelser förekomma
uppgifter som visa sig vara osanna, om vi jemföra dem icke allenast med de
tilldragelser som vi känna, utan äfven med hans egna yttranden i andra
skrifvelser. I Norge och Danmark hade man vida mer än i Sverige tillfälle att
erfara hurudan konung Hans var, och från båda länderna höra vi ganska bittra
klagomål. När Kristiern II blef konung, öfverleranade det danska rådet till
honom en förteckning öfver de punkter, i hvilka hans fader hade brutit sin
handfästning. Dessa punkter äro för många att de här skulle kunna
uppräknas, och de äro i allmänhet icke sådana, att man kan urskulda konungen
dermed, att han stod framom sin tid och att han, genom sin friare
uppfattning af förhållandena, stötte sig med de medlemmar af samhället som höllo
på det gamla. Den sinnessjukdom, som stundom hemsökte honom, gaf sig
tillkänna, äfven när den icke uppträdde fullt utbildad, i anfall af djup
ned-stämning och vild grymhet, såsom när han, efter hvad samtiden sannolikt
med skäl antog, lät lönmörda sin danske rikshofmästare herr Povel Laxmand
(år 1502).

Herr Sten Stures senare riksforeståndarskap. 1501—1503.

Resningen mot konnng Hons. — Drottning Kristina försvarar Stockholms slott. — Herr Sten andra
gången riksföreståndare, den 12 november 1501. — Drottning Kristina uppger Stockholms slott, den 9 maj
1502. — Konnng Hans ntanför Stoekholm med en flotta, den 12 i samma månad. — En svensk hlr inrycker
i Korge. — Kriget i Vestergötland och Finland. — Drottning Kristina fHgifves nr sin fångenskap. — Herr
Sten dör i Jönköping, den 14 december 1503.

Att återvinna Sverige undan konung Hans och hans tjenare var nu de
svenska herrames främsta uppgift.

Herr Sten Sture befann sig redan före utgången af augusti månad
1501 i Dalarna, der allmogen genast förklarade sig mot konungen. Böndeme
rustade sig och Vesterås slott belägrades, liksom Örebro. Rådet samlades
mot slutet af september och sände till Stockholms stad en uppmaning att
sluta sig, till det fosterländska partiet. Borgerskapet tvekade och redan
fore midten af oktober hade staden begynt belägras. Efter några dagar
utbröt i staden en häftig eldsvåda, hvilken man antog vara anlagd af
slotts-besättningen. När elden grep allt vidare omkring sig, öppnade stadens
styrelse portarna för den svenska hären, som genast ryckte in och hjelpte
bor-garne att hämma eldens framfart. Nu kunde man med hopp om framgång
belägra slottet, men innan detta skedde, erbjöd man drottning Kristina att
lemna det, och skulle man med vederbörligt följe ledsaga henne till Danmark,
men hon svarade nej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free