- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
460

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade från Danmark fått löfte om undsättning fore den 1 maj 1517, svarade,
att han aldrig ville uppgifva Staket, »så länge hjertat var helt i buken pa
honom», och innan underhandlame hade återvändt till lägret, började han
beskjuta detta. Afven vid ett senare tillfälle bröt han mot alla krigslagar
genom att under pågående underhandlingar skjuta på den intet ondt anande
belägringshären.

Den utlofvade undsättningen kom icke, men konung Kristiem rustade
med all ifver, han hade för öfrigt sedan våren 1516 begynt att göra sig
färdig till krig. Konungen af Polen, stormästaren Albrecht af Preussen,
härmästaren af Livland samt städerna Danzig, Riga, Reval och Liibeck lofvade
att i större eller mindre grad vara honom behjelpliga. Under sådana
förhållanden kunde han icke gerna vara hågad att vid halmstadsmötet förlänga

freden med Sverige:
man öfverenskom der
allenast, att staderna
Lödöse i Sverige och
Varberg i Hallani
skulle vara under den
stundande fejden fria
från anfall, liksom
efter mötet enskilda
områden på ömse sidor
om riksgransen
iu-gingo med hvarandra
vapenstillestånd,
hvil-ka icke gema kunde
anses bindande för det
fall, att å ena eller
andra sidan regeringen
eller dennas ombud
funno sig föranlåtna
att indraga dessa trakter inom området för krigets förande.

Erkebiskop Birger Gunnarsson i Lund uppmanade riksföreståndaren att
upphäfva belägringen af Stäket, i annat fall skulle han, såsom påflig legat och
den svenska kyrkans primas, lysa honom i bann. Herr Sten inlade mot denna
hotelse en allvarlig protest; Lunds erkebiskop, som på så många sätt var
beroende af konung Kristiem, kunde icke fålla dom mellan Sverige och
Danmarks konung. Han påminde ock om, huru biskop Karl i Hamar hade
blifvit behandlad, utan att man derför funnit nödigt att bannlysa konung
Kristiem. Under loppet af sommarn satte det oaktadt erkebiskop Birger herr
Sten Sture och alla hans anhängare i bann. Han så väl som konungen
uppmanade det svenska folket att underkasta sig. Erkebiskop Erik Valkendorf
i Trondhjem hade redan länge sökt i samma riktning bearbeta de svenska
pilgrimer som i stort antal vallfärdade till den helige Olafs graf.

361. Erkebiskop Birger Gunnarssons graf i Lands domkyrkas
krypta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free