Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Den danske konungen kunde inte rätt finna sig uti, att Sverige icke tillhörde
honom och tidt och ofta oroade han de svenska gränserna och isynnerhet trakten kring
arberg led af hans folks plundringar.
Man beslöt derför att göra slut pä den leken och Varberg belägrades af svenska
trupper såväl till lands som sjös.
Hertig Carl af Södermanland, som ändalfrån sina yngsta år utmärkt sig för ett
trotsigt berserkalynne, retades af danskarnes ständiga plundringar och då han nu hörde
att konung Erik beslutat att med allvar taga itu med saken, red han från Nyköping till
Stockholm och anhöll hos sin broder om ett befäl under danska kriget.
Konungen såg ned påjden undersätsige femtonårige ynglingen och log, samt sade
sig skola tänka på saken.
Häi är inte tid att tänka, utan i stället att handla!” utropade hertig Carl och
slog häftigt med sitt ridspö, som han ännu hade i hand, på sina stöflar.
Unga tuppar vilja också gala ! * svarade konungen och lemnade leende sin broder
Ofver denna behandling kände sig hertigen särdeles förbittrad.
Göran Persson, som äfven varit tillstädes, följde, såsom vanligt, sin konung likt
-en skugga och utkommen ur det rum, hvari samtalet förts, sade han till sin herre·
”Nådige herre, Eders majestät!”
”Nå?” frågade konungen och stannade.
”Tillåt ett ord af en trogen tjenare.”
”Tala!”
”Låt hertigen deltaga i kriget.”
”Han är för ung!” svarade konungen och ryckte på axlarna.
”Jag vågar, dock tro, att han eger både kraft och uthållighet nog för att kunna
i en drabbning,” vågade Göran Person invända.
”Det är möjligt; men betänk hans ålder,”
”Hans höghet hertigen är femton år, eders majestät och vid den åldern bör en
af det stolta och kraftfulla wasahuset vara fullt mogen att föra svärdet mot sitt
fäderneslands fiender.
Konungen blef mera allvarlig, då ban hörde dessa ord, som smickrade honom då
han ju sjelf var en telning af wasastammen.
Han svarade dock intet, utan satte sig och föll i grubbel.
Under tiden gick Göran Person med kattlika steg omkring i rummet och under-
sökte noga alla fönstersmygar, samt alla dörrar, hvilka han reglade.’
Konungen såg upp och fick se hans förehafvande, samt frågade förvånad:
”Hvad gör du?”
”Iakttager försigtighet,” svarade Göran Persson lågmäldt.
”Försigtighet? — Hvarför?”
”En klok man är alltid försigtig, ” svarade prokuratorn i samma lågmälda ton.
Nu vaknade konung Eriks misstankar om, att allt icke var, som det borde vara
och han intogs af fruktan, att gunstlingen ämnade honom något ondf, hvarför han rusade
upp emot Göran Person och ropade:
”Guds dod! Säg ut din skurk! Hvad ämnar du med allt detta! Tala. tala
genast. Eller ock skall din tunga för evigt vara bunden uti dödens käftar!”
deltaga
ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
