Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
sig baklänges ut genom dörren och tumlade med likkista och ljusstake om hvarandra utfor
trappan och ned i köket.
”Hvad satan går nu åt eder!” ropade husvärden, som förskräckt sprungit upp ur
sin bädd vid detta oväsen och fick se pigan och snickaren, samt likkistan ligga nedan-
för trappan. Hur hänger det här tillsammans? For sjelfva hin onde bort med den
döda kroppen?”
”Gud forbarme sig öfver oss,” svarade den häpna och uppskrämda pigan, som
åter tillsammans med sin olyckskamrat kommit pl fötter efter fallet utför trappan, ”jag
tror snarare att den döde ville fara bort med oss.”
”Jag vill vara skapt, som en nors," sade snickaren, ”om den der döde behöfver
likkista mer än jag — han hoppade ju ifrån sängen i ett språng midt ut på golfvet och
började dansa och hoppa värre än gesällerna pläga göra på det vällofliga snickarskrået,
då de få dansa med sina mästares döttrar och pigor.”
”Hvad praten I!” utropade värden. ”Gif hit ett ljus! Vi skola snart utröna
sammauhanget.”
Han gick in och klädde sig fullständigt och under denna tid hade den resande,
som gått in i orätt kammare, sökt reda på det rum, som blifvit honom och hans kamrat
anvisat och gått dit in, samt nästan andlös kastat sig på sängen.
Hans vän, som länge legat vaken och väntat på honom, frågade honom hvar han
varit, samt fick till svar, att han af misstag kommit att ligga bredvid en död menniska.
”Hos en död menniska!” ropade då den andre. ”Hos ett lik, som kanske dött
af pesten! — ”
Pesten hade nämligen länge rasat i Finland och ett och annat fall deraf hade
äfven yppat sig i den svenska hufvudstaden. -
Förskräckt hoppade han ur sängen och sprang ut i förstugan för att be-
gära ett ljus.
Värden och värdinnan, som redan voro komna i trappan åtföljda af snickaren och
sina pigor och drängar, hvilka alla blifvit uppväckta af det ovanliga lifvet nattetid, trodde
fullt och fast, att det åter var den döde grefven, som visade sig, hvarför allesammans
började skrika och springa utför trapporna igen, der det biet svår trängsel och, i följd
deraf, ännu värre skrik.
Den resande, förskräckt af detta oväsen, drog sig genast tillbaka till sin kammare,
samt kastade sig hufvudstupa i sängen utan fruktan för någon pestsmitta.
Värden sände ut folk i staden för att väcka upp någon af stadens prester och
föra med sig hem, hvilka väl voro de enda, som skulle kunna besvärja spökeriet. — Den
utsände behöfde icke gå långt förrän han mötte några skrålande polacker, hvilka genast
grepo drängen och frågade honom, om han visste, hvar man skulle kunna få köpa öl i
natten och hvarest någon vacker flicka bodde. — Drängen var för förskräckt för att ge-
nast kunna svara, hvilket inbringade honom några sparkar af de med stora sporrar för-
sedda stöflarne, som polackerna buro.
Utan att säga ett ord och utan att veta, hvad han gjorde, pekade drängen på
sin husbondes hus.
Wasaättlingarne, 47 b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
