Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
— Bom! Det var Öresund, det mångbesjungna,
härliga, glittrande, segelbeprydda, overordentlig henrivende
Öresund...
— Nu bär det uppåt igen! — hviskade Kasse till
Svante.
— Jag vill nu icke. trötta er med berättelser om
alla de fester och tillställningar, till hvilka vår ankomst
gaf anledning, — fortsatte Masse blygsamt, — -utan
öfvergår till en händelse, som stämplade mig till en
sannskyldig medeltidsriddare.
— En dag, då bror Kasimir af sina studier var
hindrad att göra mig sällskap, begaf jag mig ensam ut
på äfventyr i den ståtliga Dyrehaven, där halftama rå-
djur, hjortar, bockar och älgar betraktade mig med
intresserade blickar. Bäst jag gick där med min portör
öfver axeln, kom en vagn körande på den breda vägen.
I vagnen sutto två damer och en liten flicka i hvita
spetsar, plymer och annat pynteri. Hon kunde vara
tre år. När vagnen passerade mig, skrek den lilla flickan
något, som jag ej hörde.” Hon sträckte sig ut efter mig
och gaf hals, då kusken fortfor att köra. Slutligen såg
jag vagnen stanna och kände en orimlig lust att kila
min väg mellan buskarna. Och det hade nog varit
bäst, om jag följt min ingifvelse, — suckade Masse
hemlighetsfullt. — Men å andra sidan tyckte jag det
skulle sett ut som barnslig blyghet, och därför gick jag
bara helt lugnt vägen framåt.
Då jag närmade mig vagnen, vinkade den ena af
damerna mig till sig och sade: »min kjäre Dreng, vil
De ikke stdde her hos Line, hun er saa frygtelig nysgjerrig
paa den gronne Kasse De berer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
