Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
xaver liske.
92
skarne, att det var fullt allvar med att sluta fred. Men icke
desto mindre motsatte sig österrikarne denna begäran.
Å andra sidan kom det återigen till stridigheter imellan
polackerne och det franska sändebudet vid konferensen d. 4 April
i den polske kron-storkansleren Prazmowskis bostad. För att
förmå polackerne att skyndsamt utvexla passen med svenskarne
och bestämma tiden för kongressens sammanträde, sökte De
Lum-bres dermed skrämma dem, att han förestälde dem att Holland
och Danmark bade för afsigt att afsluta en separatfred med
Sverige. Wojwoden af Posen, Johan Leszczynski, svarade, att just
för att förekomma detta, borde man icke utesluta Danmark ifrån
den polsk-svenska kongressen, och derför borde gesandten bemöda
sig om att erhålla pass för danskarne; då skulle utan tvifvel en
allmän fred i norden inträda. Då De Lumbres hörde detta, sprang
han med häftighet upp från sin stol och frågade med vrede, om
polackerne ämnade håna honom eller konungen af Frankrike?
»Huru skulle jag djerfvas förelägga konungen af Sverige något
sådant? Har jag icke redan af honom utverkat många fördelar för
Polen? Carl skall förlika sig med Danmark och med samlad kraft
störta lös på Polen!»
Wojwoden å sin sida, högeligen förbittrad, svarade
fransmannen med förtrytelse och förklarade att Polen icke fruktade för
sådana hotelser.
Oaktadt allt detta lofvade De Lumbres vid följande
konferens, att ban skulle bemöda sig om att erhålla pass för den
danske fullmäktige, men tillika frågade han, om ej polackerne,
i fall Sverige förvägrade detta, ändock skulle inleda
underhandlingar.
Nej, svarade desse, och tillade att ryssarne erbjödo sig att
underhandla med Polen.
Det franska sändebudet, öfverraskadt af detta svar, rådde
enträget, att Polen måtte förlika sig med Sverige, ty med Ryssland
kunde det med större lätthet föra krig.
Kriget med moskowiten, svarade kron-storkansleren, är en
större börda än det med Sverige och dessutom skola vi genom
freden med czaren erhålla några wojwodskap, hvaremot svenskarne
blott skulle kunna återlemna åt oss de tre städer, som de i
Preussen intagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
