Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
32
vet och tvungit dem, den ena efter den andra, att låta den sköna
förklädnaden falla. Och hvad har man funnit? Jo, gestalter kända
annorstädes ifrån, oftast hemma i Orienten. Och hvad mera är, man
upptäcker samma väsen under de mest olika drägter, ofta der man
minst skulle ana det. Sjelfva den glansögda, kalla och kyska
vishetsgudinnan Pallas Athena har kommit öfver hafvet; äfven hon
misstänkes vara en förklädd Astarte eller Istar. Med ett ord, den
grekiska gudaverlden har så småningom befolkats genom
invandringar och man kan ofta följa denna gudarnes vandring österifrån från
land till land och se hur den ursprungliga enkla uppfattningen
mångfaldigas i de olika orterna på vägen. Med de gamla ariska
gudaföreställningarne, som grekerna ärft tillsammans med de öfriga
indoeuropeerna, hafva i större mått än man hittills trott, blandat sig
semitiska; efter blandningen har genom urval den trängre olympiska
gudakretsen uppkommit. Men härom knappt en vink, mindre en utförd
framställning; och det hade dock varit det enda fruktbringande. »De
äldsta grekernas religion var en krass naturdyrkan» (s. 239). Krass
är i vår tanke en sådan uppfattning, som för öfrigt ej hindrar förf.
att några rader förut (s. 238) frånkänna Homerus »det djupa sinnet
för den ursprungliga naturdyrkan.» Men sådana inkonseqvenser äro
ej ovanliga. Pallas Athena (s. 247) är på ena raden en vattnets,
på den andra en den eteriska luftens personifikation. Apollon är en
»stor gudomlighet» (s. 242), »en stor nationell gud» (s. 243); icke
desto mindre har han blott »ett svagt och begränsadt välde» inom en
stad (s. 244). De pelasgiska gudalärorna äro »ett eko af orientens
stora teologiska system» (s. 243), men pelasgerna hafva lika väl ej
»tappat bort» hvad de hade gemensamt med arierna (s. 239).
Dionysos omtalas s. 241 ; icke dess mindre, heter det längre fram,
funnos »många andra gudar» såsom »Dionysos» m. fl. (s. 245).
Apollokulten har, som man vet, haft en stor betydelse för grekerna
och Curtius har särskilt framhållit detta. Vill man se hur en
ypperlig kulturhistorisk teckning blifvit förfuskad, behöfver man endast
jämföra det stj^cke i Illustrerad Verldshistoria, som s. 242 börjar med:
»under inflytande af de idéer» o. s. v., med motsvarande hos Curtius
i hans Griech. Geschichte, 3 Aufl., I, s. 50: »In dem ganzen
religiösen Leben der Griechen» o. följ. Ett eget sätt i sanning att
författa. Dock klandra vi ej förf. derföre att han öfversatt; men det
minsta man kan begära är, att han skall öfversätta riktigt och ej
förderfva det goda han lånar.
Vi hafva anfört prof på förf:s språk. Här är ännu ett:
»presterna voro de läraktiga verktygen–-af dessa underverk« (s. 250).
Mycket egendomlig är ock en sådan jämförelse som denna: »den
(bannlysning) kunde t. o. m. drabba ett helt folk, hvilket då invigdes
åt utrotning och förderf, liksom fallet i senare tider var med
albi-genserna och valdenserna» (!) För hvem har förf. skrifvit, eller har
han aldrig tänkt sig möjligheten, att hans bok kunde falla i händerna
på en historiker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
