Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
illustrerad verldshistoria. i.
XXXIII
Andra tidehvarfvets tredje afdelning handlar om »Athen och dess
författning» (s. 267 och följ.). Som man vet, tillskrefvo athenarne
Theseus Ättikas enande till en stat. Afdelningen börjar också
dermed. Men hvad skall man säga om redan i den framställning, som
låter Theseus år 1300(?) efterträda sin fader Ægeus för att omedelbart
derpå förklara honom »så att säga» för Ättikas skyddspatron,
sammanställa honom med Herakles och slutligen göra honom till »en af
dessa personligheter till hälften gudar, till hälften menniskor, hvilkas
minne — — sväfvar omkring nationernas vagga.» — Gå vi vidare,
måste vi förklara hela redogörelsen för den försoloniska författningen
i hög grad oklar. Ej ett försök att sammanställa ståndsindelningen,
den gamla »inrättningen», som omtalas s. 267, med den politiska
och slägtindelningen ; deremot antiqvariska detaljer, efter vårt
förmenande så godt som värdelösa, när de ej sammanfattas till ett helt.
Äro de för öfrigt ens nödvändiga i ett sådant verk som Illustrerad
Verldshistoria? Der söker man ju ändå ej efter upplysning om
sådana ting, som till sitt förklarande tarfva många sidor af lärd
undersökning och ej stå i något organiskt sammanhang med
hufvud-punkterna. Hvarföre vidare använda en så lärd och förunderlig form
som »gener» (= slägter)? Vanliga menniskor begripa den
säkerligen icke. Vi våga derjämte påstå att öfversättningen af ordet
»geneter » (brukar eljest skrifvas: genneter) med »familjeöfverhufvuden»
är oriktig (jfr s. 277, der det heter ordagrant, att »den medborgares
egendom, hvilken dog utan barn» tillföll »hans geneter», enligt förf.
sålunda: »hans familjeöfverhufvuden»); ordet kan ju ej betyda annat
än slägtmedleinmar. — Följande stycke — ej vitnande om den
största reda — handlar hufvudsakligen om naukrarer och naukrarier,
De fyra fylerna, enligt förf. rent personliga föreningar, låter lian delas
i 48 naukrarier, d. v. s. territoriella områden. Inom dessa, heter
det, uppburo »naukrarerna eller de förnämsta egendomsegarne»
skatterna och hopsamlade krigsstyrkan för att utrusta en galer hvardera.
Nu är frågan om dessa naukrarer en bland de svåraste i Athens
äldre författningshistoria och derjämte for en populär skildring
temligen likgiltig. Men när den ansågs böra upptagas, borde den hafva
behandlats på annat sätt, än här skett. Att förklara ordet naukrarer
med »de förnämsta egendomsegarne» är omöjligt (de voro enligt
grekernas egna uppgifter 48). Förf. har kanske tänkt på Grotes
härledning af ordet, som dock torde vara allmänt öfvergifven, under det
han vid öfversättningen af naukrarier begagnar sig af den andra
härledningen. Att dessa naukrarer uppburo skatterna är en felaktig
uppgift. Det fans särskilda uppbördsmän (kallade kolakreter).
»Nau-krariernas prvtaner» — utan försök till förklaring af betydelsen,
ehuru arbetet skall vara populärt — är ej den form, som Herodotus
använder; hos honom heter det (V, 71) naukrarernas prvtaner, ett
uttryck, som måste på annat sätt tolkas. I sitt slag utmärkt är den
sista meningen: »dessa naukrarer, som utgjordes af de rike eller
adeln (nyss förut af egendomsegarne), kallades evpatrider». Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
