Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
49
Om dessa, om ordningen som vid dem skulle iakttagas och
om det goda förhållandet mellan bröderna innehåller skrået en
mängd detaljerade bestämmelser, hvilka vi kunna saklöst gå förbi.
Ett stadgande förtjenar dock att omnämnas, ehuru det såsom
varande i handskriften utplånadt, torde hafva förlorat giltighet,
nämligen att den som till stadens rådstuga instämde en
gillesbroder utan att dertill hafva erhållit verkmästarens lof, skulle
böta en tunna öl.
Mot svennerna var detta mästarnes skrå ganska strängt.
Det var förbjudet — vid vite af en tunna öl — att till gillet
bjuda som gäst tre slags personer, beryktade qvinnor eller i
allmänhet sådana personer, som icke voro värda ett godt gille, samt
— skomakaresvenner. Ett tillägg till skrået bestämmer, att så
ofta mästarne hade samdryck, fingo äfven svennerna samlas till
gille och fick detta räcka lika länge som deras husbönders; två
dertill utsedde skomakaremästare skulle vara närvarande vid
svennernas dryckeslag, en af dem medförde nyckel till deras
kista. På samma gång stadgades, att "kommer någon god man
eller god qvinna, god sven eller jungfru eller deras skäliga bud
till någon i embetet och vill köpa skodon, då må hvarken
husbonden eller svennerne svara honom eller henne annorledes än
väl och beskedligt; hvilken annorledes gör, om två vittnen finnas,
betalar ett pund vax". Ännu senare tillägg förbehålla
skomakareembetets medlemmar barkhandel i staden och förbjuda främmande
skomakare och svenner att arbeta inom stadens frihet, så vida
de icke "göra lycka och rätt åt herrskapet och staden", föreskrifva
att en skomakare skulle hålla sin bod öppen åtminstone från
den helige Olofs dag (den 29 juli) till jul, att om någon kom
från landet med skor till salu i handen eller i säckar, egde
embetet att på dessa lägga beslag, att ingen sven från staden
fick begifva sig ut på landet att "buskhasa" vid vite af en tunna
öl, att ingen mästare fick gå till en borgare för att hemma i
hans hus göra brudskor. Af de två näst sista föreskrifterna
förbjuder den ena, enligt handskriften stadfäst år
fjortonhundra-nitio-tio (1500?), hvem det vara må, utom stadens edsvurne
skrifvare, vid lifs och egendoms förlust, att göra tillägg eller
utskrapningar i skrået. Den andra, tillkommen vid ungefär
samma tid (senast i början af år 1502), omtalar att embetet hade
Hist. Bibliotek. Ny följd. I. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
