Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
MEDELTIDSGILLENA I SVEK IGE.
75
prepositus eller senator. Intet utförligt stadgande förekommer
om gillets embetsmän; i skrat omtalas en prepositus som
tydligen stod i spetsen för det hela och som måste hafva varit en
andlig man, emedan stadgans § 4 ålägger honom att vid
mossorna bedja för de döda bröderna, vidare en senator eller
ålderman, en skrifvare (scriba), skaffare (preparatores) och en
gillesven (minister eonvivii), hvilken hade andel i den afgift af 2
penningar som vid dryckerna erlades af hvarje gillesmedlem;
återstoden af detta sammanskott användes till allmosor. Gillets
lösa egendom, sigillet, privilegierna och skrået, förvarades i en
kista, till hvilken prepositus, senator och en särskildt utsedd
person hade hvar sin nyckel. Gillet egde dessutom en
ringklocka, som förmodligen satt i tornet i någon af stadens kyrkor.
Om inbördes hjelpsamhet förekomma en del föreskrifter.
Om en broder sjuknade, skulle de andra besöka honom och, om
så befanns nödigt, vaka öfver honom. Dog han, sändes fyra
bröder att öfver honom hålla likvakt, de skulle ock vid
begrafningen bära ut honom, och alla gillets medlemmar följde; hvar
och en lemnade till prepositus en penning till en själamessa
och enhvar skulle låta läsa psaltaren för den döde. Om en
gillesbroder hade af nödtvång dräpt någon, skulle alla de andra skjuta
tillsammans åt honom 3 penningar hvar, hvilken afgift kallades
stuth och skulle sannolikt förhjelpa dråparen att komma undan.
Var den slagne icke en gillebroder eller en mäktig man (potens)
och dråparen icke förmådde af egna medel fria sig, skulle de
närmast varande bröderna hjelpa honom, så att han komme undan
till sjös eller till skogs (jfr s. 12). Den som försummade att gifva
sådan hjelp, skulle till "alla bröderna" betala 3 mark och som
niding träda ut ur gillet; för att fria sig från en af vittnen styrkt
anklagelse om sådan ohjelpsamhet behöfdes en varje ed af sex
bröder. Om dråparen icke kunde komma undan och af honom
fordrade s. k. tak, som uppgick till 40 mark, skulle de närvarande
gillebröderna för honom gå i borgen; han ersatte dem sedan,
om han kunde, deras utgift, men var han fattig eller hade han
dräpt i nödvärn, öfvertog gillet betalningen. Den som af
dålighet (pro nequicia) eller af fruktan för döden rymde och
qvarlemnade bröderna i svårighet och fara, blef som en niding
utstött ur gillet och dess kassa gjorde hans borgensmän skadeslösa.
Den som instämde en gillesbroder inför de "högmäktige" skulle i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
