Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så är sagdt, att de som sändes i hans spår, voro nära att upphinna
honom, men i en skog byta han och hans tjenare kläder med tvenne
vedhuggare och fortsätta der deras arbete att med såg fälla en ek.
Förföljarne nalkas och den förskräckte tjenaren vänder sig om för att
bespeja dem, men hans herre tillropar honom ett befallande »through»
och de fortsätta sitt arbete. Detta afvänder alla misstankar. Spencers
män draga vidare, och den fredlöse flyktingen kommer på en annan
väg öfver gränsen och till Robert Bruce, som välvilligt tager honom
i sitt beskydd och gifver honom gods (Kedsow enligt några, Eadgow
enligt Lesley) i grefskapet Lauerk. Dessa gods fingo sedan namnet
Hamilton och öfver sin vapensköld satte den nye godsherren en »crest»
som visar »an oak, fruited and penetrated transversly in the main
stem by a frame-saw», och tog till valspråk det through som räddat
hans lif, och säkerligen för mången bland hans talrika afkomma
inneburit en kraftig uppmuntran till ihärdighet under motgångens mörka
dagar. En sådan slägtsägen är mera värd än ett tusenårigt men
tvifvelaktigt ättartal.
Från detta afsteg inpå den introducerade adelns ättartaflor återgå vi
till den ointroducerades. Vi anmärka då på adliga ätten Hund
(s. 133) att Uriana Hunds första man Scipio de Palma varit en af
de 50 svenskar som 1585 studerade vid jesuiter collegiet i Braunsberg,
ehuru han såsom det vill synas sedermera återgått eller öfvergått till
den Lutherska läran. Der kallades han icke nobilis, men sedermera
hafva vi sett honom få detta epithet. Möjligen var den Ambrosius
e Palma nobilis suecus, som disputerade i Dorpat år 1635 de virtute
heroica och år 1638 derstädes orerade öfver samma ämne, en son af
den Scipio, hvilken, om han ej varit erkänd svensk adelsman, dock synes
hafva ånjutit fullt frälse. — På ätten Mannersköld (s. 184) säges att
Assar Pederssons hustru Ingrid Germundsdotter jemte sin broder år
1593 fått af mormodern hustru Margaretha Nilsdotter (Winge) de
gods, hennes man Benkt Slatte gifvit henne i morgongåfva. Denna
uppgift kan ej vara fullt riktig, ty såsom här längre fram skall visas,
var hustru Margaretha på Skofteby död redan omkring 1584, hvadan
hon ej år 1593 kunde bortskänka några gods. Ingrids moder hustru
Dorothea kan ej heller vara Margarethas dotter; ty om hon varit det,
så skulle hon och hennes barn, men ej Stenbockar och Ribbingar tagit
arf efter hustru Margaretha. Så vill det åtminstone synas och
derföre torde Ingrids moder hafva varit en dotter till Benkt Slätte af
ett föregående men ännu okändt gifte. Detta göres antagligt äfven
deraf att hennes barn med Germund Pedersson fått Margarethas
morgongåfvogods, hvilka möjligtvis räknats såsom fäderne och ej möderne, då
bröstarfvingar saknats. Det uppgifna årtalet kan dock detta oaktadt vara
riktigt, ty ett bref af drottning Katarina samt Erik och Carl Stenbock,
ufgifvet d. 10 September 1694 (Skara läroverks samlingar) omtalar
skedd arfsfördelning, och torde hustru Dorotheas barn derförinnan
erhållit hvad dem tillkommit. — Hvad beträffar Olof Arvidssons ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
