Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
70
endast velat antyda parternas ställning gent emot hvarandra vid
stridens begynnelse. Hos adeln förband sig ödmjukheten uti ord med
trotset uti handling. Karl XI föll i början undan för motståndet och
gick längre i eftergifter än man med kännedom af hans autokratiska
sinne hade skäl att vänta. Till slut brast tålamodet och
våldsåtgärderna begynte. I likhet med Fryxell tro vi, att kungabrefvet af den
6 Aug. 1688 med dess bestämning om indragning af de s. k.
»hergebrachte» godsen utgör i rättsligt afseende en vändpunkt i den
liff-ländska reduktionen. I ekonomiskt afseende hade den redan burit
sina mest lysande frukter, hvarom red: kom:s berättelse af den 17
Dec. 1687 bär ett ojäfaktigt vittnesbörd.
En egen betraktelse förtjenade utan tvifvel Karl XI:s förhållande
till det välmående Kiga, Lifflands hufvudstad. Den hade sina
privilegier; den hade af svenske konungar med gods donerats och den
utöfvade på grund af gammal häfd en makt, som kunde synas utgöra
ett ingrepp i monarkens eget prerogativ. Den uppförde och
underhöll murar och vallar och den hade dispositionsrätten öfver tyghus
och arsenal. Med Karl XLs begrepp om konungslig makt och hans
omsorg om landets säkerhet lät sig allt detta ej riktigt väl förlikas,
i synnerhet som han knappast ansåg stadens trohet och goda vilja
höjda öfver allt tvifvel, Reduktionen skulle nu komma och måhända
öka missnöjet, Den skulle sträcka sig äfven öfver stadens gods. Sina
farhogor förråder konungen i sin hemliga instruktion till Lichton,
hvilken befalles att öfverlägga med Krister Horn och tillse, på hvad
sätt »kastellet skulle kunna försäkras och icke hafva något från staden
att befara, samt förmå stadsborne till att öppna eller åtminstone sänka
vallarne på den sidan, som vette åt kastellet. Snart for Lichton öfver
till Liffland och inom kort hade reduktionen nått äfven staden Riga.
Invånarne synas hafva gjort motstånd likasom adeln och inför Karl
XI framburit sina klagomål. Konungen utfärdade den 7 Juli 1682
en instruktion för Lichton med hänsyn till denna reduktion och
anbefaller deri en åtgärd, som herr Carlson funnit obefogad, men som
enligt vår tanke har sin fulla förklaring i händelsernas sammanhang.
K. M:t föreskref nämligen, att af stadens gods borde det som blifvit
förvärfvadt genom köp eller pant lemnas oförkränkt, men hvad som
var pur donation eller fordom varit härmästare- och biskopsgods skulle
återkallas, dock icke förr än magistraten inkommit med »en rätt och
exakt specifikation» på stadens inkomster och utgifter, börjande med
år 1661. En sådan redovisning hade deras konung rätt att fordra
och var det deras undersåtliga pligt att gifva. K. M:t kunde sedan
jämföra det ena med det andra och utlåta sig, huru mycket »han fann
godt och nödigt till deras skäliga och fulla utkomst att lemna dem».
Befallningen öfverraskar icke; den var sådan Karl XI måste gifva den.
Men ban tillägger, att allt öfrigt, som Lichton uppräknat, såsom
qvarnar, holmar, betesängar, en mängd tomter och1 platser, skulle Riga
oqvaldt behålla, »viljandes han icke göra en så bra stads vilkor sämre
än de sämstes i hans rike». Yidare förbehåller sig Karl XI jus epi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
