Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
strödda meddelanden. ii.
22
han fått venstra armen öfver armbågen sönderskjuten, äfvensom hans
häst sårats i halsen; i detta tillstånd hade han i den tjocka dimman
kommit att aflägsna sig från sitt folk, åtföljd af endast några få, bland
dem hertig Frans Albrekt af Sachsen Lauenburg; derpå hade
konungen (förmodligen vid försök att undkomma) blifvit skjuten genom
ryggen, så att han fallit af hästen på marken, slutligen fått ett skott
rätt genom hufvudet och två värjstygn i kroppen, hvarpå hans lik blifvit
utplundradt. Dessa uppgifter, hvilka icke i någon hufvudsaklig punkt
strida mot andra till första gruppen hörande, torde få anses fullt
tillförlitliga; vi äro på anförda skäl böjda att lägga dem till grund för
berättelsen om konungens sista stunder och död, hvilket ock Chemnitz
i hufvudsaken gjort.
Redan i Fleetwoods bref, skrifvet 16 dagar efter slaget, och ännu
mer i andra gruppens källor finner man tilldragelsen utmålad med
åtskilliga biomständigheter. Så meddelas både af Fleetwood (I, n:o 5),
af Grubbe (II, n:o 1) och efter honom af Salvius (n:s 6—7) den
bekanta berättelsen om den fiendtlige ryttaren, som frågat den svårt
sårade konungen, hvem han vore, och fått till svar: "jag är konungen
af Sverige", och som, då han af anryckande svenskar hindrades att
bortföra konungen, gifvit honom banesåret*). Detta drag har blifvit
under olika modifikationer upptaget och användt af Theatrum
euro-pæum, Swedish Intelligencer, Pufendorf m. fl., äfvensom af Fryxell
och Geijer, hvilka dock i enlighet med den 1777 bekantgjorda
Leubelfingska relationen satt det i förbindelse med pågen Leubelfings
uppträdande.
Den Leubelfingska berättelsen (II, n:o 8) passar i och for sig
ej illa tillsammans med Kreilsheims uppgifter: sedan konungen blifvit
skjuten genom ryggen och fallit af hästen, såsom K. berättar, samt
förmodligen blifvit Öfvergifven af sina öfriga följeslagare, hände pågen
L:s försök att rädda konungen utan någon orimlighet ha egt rum;
och att K. var okunnig derom, när han skref sitt bref, bör ej
förvåna, om man besinnar, att han sannolikt skrifvit brefvet redan
följande dag. Men om sålunda den Leubelfingska berättelsen i och för
sig ej innehåller något, som strider mot andra uppgifter af primär
art, månne det äfven finnes tillräckliga positiva skäl att godkänna
densamma? Att en page Leubelfing funnits i konungens omgifning,
torde ej kunna betviflas; han nämnes ej blott i fadrens bekanta
relation, utan äfven i Swedish Intelligencer under namnet Loebelfinger
och i Richelieus memoirer såsom Lasbelfin, och densamme kan äfven
åsyftas, när i somliga berättelser omtalas en "page" eller en "frankisk
adelsman" såsom befintlig i konungens följe. Men den roll han skulle
ha spelat vid konungens fall är ej lika viss. Droysen har anmärkt,
att hela den Leubelfingska relationen, närmare granskad, ej så mycket
baserar sig på pågens utsagor, som på åtskilliga vid den tiden
allmänt spridda berättelser, hvilket också angifves i öfverskriften till
*) Detta ställe i Grnbbes bref har Droysen (a. st. s. 140) missförstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
