Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
459
mäktiga sig de våra, ty de kunde ingenstädes stanna inne i
husen, emedan de fiendtliga kulorna trängde in öfverallt, tills
ändtligen brandenburgaren sjelf satte öfver i en bat med en
pi-kenier, utfor i hårda ord mot den kejserlige generalen
Monte-cucuoli och trakterade de sina handgripligen med sin värja, —
då ändtligen gingo de modigt an och drefvo svenskarne, som
redan hade landstigit från skeppen, tillbaka till desamma. Då
svenskarne sågo, att de här ingenting kunde uträtta, togo de sitt
folk från slottet ned på skeppen tillika med hvad öfrigt de kunde
föra med sig, — men en mängd hästar, vagnar och annat byte
lemnade de qvar i slottet och gingo sjelfve öfver till Seeland.
Följande dagen ryckte vi fram till Norburg, der vi höllo stilla
framför fästningen några dagar, emedan den var helt och hållet
kringfluten af vatten. Polackerne höllo sig tysta i sina qvarter
och hade för en tillämnad stormning delat sig i trenne
afdelningar och hvarje afdelning hade sitt särskilda qvarter; när
stormningen skulle begynna, intogo de våra de dem anvisade
ställningar, men tyskarne trängde sig i hopar ned på isen,
hvarigenom isen brast under dem och en mängd drunknade;
polackerne åter höllo sig qvar i sina qvarter, och då svenskarne ej
förmådde fördrifva dem derifrån, gåfvo de sig på discretion; man
skulle väl ej heller gifvit dem några löften, om ej af hänsyn till
furstinnan, som fruktade för den henne hotande plundringen.
Medan sakerna här togo en så lycklig vändning för oss,
gingo svenskarne ut ur Friedrichsode, togo ifrån oss Koldings
stad och slott, hvarest danska konungarne haft sitt residens,
för-drefvo trupperne ur deras qvarter och togo trossen ; de våra blefvo
här skamligt utdrifna.
Då wojwoden af Preussen fick underrättelse härom, ilade
han genom natt och dag till Hadersleben, dit han ankom
julaftonen, fodrade der blott i hast sina hästar och fortsatte
derefter genom hela natten fram till Kolding.
En mil från Kolding hvilade han ut och stod 2 timmar före
dagens inbrott framför staden. Han lät nu sitt eget dervarande
dragonregemente under Telwins kommando gå till storms; äfven
trossknektarne beordrades att sitta af och deltaga i stormningen
med blott en halmknippa såsom sköld framför sig. Den ene
hjelpte den andre upp på vallen, men så snart svenskarne
märkte oss, drefvo de oss utan svårighet åter ned från den
genom nattens fuktighet glatta vallen; de våra foro då
hufvudstupa ner samma väg som man hjelpt dem upp. Sedan nu
svenskarne en första och en andra gång drifvit de våra tillbaka,
trängde sig nu för tredje gången hela vår här jemte "towarzyszerne"
i täta hopar uppåt vallarne. Svenskarne kunde nu ej längre
hålla stånd utan flydde till tornet, som var ganska högt, men ej
heller der kunde de hålla sig, ty de våra störtade dem ned. Så
intogs då slottet utan stor förlust å vår sida. Men hvad striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
