Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
ELOF JTEGNÉR.
34
hela den engelska politiken i denna fråga. »Om saken bringas
till det yttersta, om tärningen måste kastas, så hoppas jag, att
vi derigenom skola försäkra oss om en fördelaktig allians med
Ryssland, och icke utan ersättning inlåta oss till dess förmån,
ehuru detta icke sker för Rysslands skuld, utan för vår egen
värdighet och heder, och icke utan sådana öfverenskommelser,
som vi hafva dubbel rättighet att fordra af ett hof, hvilket under
många år aldrig handlat såsom vår bundsförvandt och sällan
som vår vän, och som nu, utan att hafva invigt oss i sitt
förtroende, på en gång beslutat sig för att upptända en sådan
krigslåga».
Medan Englands ambassadör underhandlade med franske
utrikesministern i Paris, hade denne sistnämnde genom ett
hemligt ombud vändt sig direkt till engelska regeringen.
Generallöjtnanten de Martange hade, försedd med ett
rekommendations-bref till lörd Rochford från en fransk dam, tillhörande
d’Aiguillons umgängeskrets, begifvit sig till London. Utan att meddela sig
med franska ambassadören derstädes grefve de Guines, till hvilken
d’Aiguillon hyste föga förtroende, borde Martange träda i
förbindelse med engelska regeringen och söka förmå den att biträda
Frankrikes politiska system eller åtminstone att förhålla sig
neutral vid afsändandet af den franska flottan till Östersjön. Enligt
hvad grefve Creutz upplyser i en af sina depescher (15/4), ansåg
d’Aiguillon denna hemliga underhandling vara af nöden, derföre
att lörd Stormont ofta visade en viss hetta och högdragenhet
under förhandlingarne, som gjorde dem fruktlösa. »Han är så
mycket farligare, som han eger en större begåfning och vana
än hans företrädare, på samma gång som han med sitt hofs
gamla politiska villfarelser förenar de fördomar, som härleda sig
från den nationella afundsjukan». — I sjelfva verket var det språk,
som engelske utrikesministern i hemlighet förde till Martange,
vidt skildt från det officiella sändebudets i Paris. Franska
kabinettet hyste derföre en obestämd förhoppning, att den förre
lemnade förtroende af sina verkliga afsigter, under det att den
senare talade såsom en embetsmän, den der skulle kunna komma
att stå till svars för sina yttranden inför sin regering och
parlamentet. Historien om denna hemliga beskickning1) lemnar
*) En kortfattad redogörelse härför, hvilande på Martanges efterlemnade
papper, har nyligen blifvit offentliggjord i duc de Broglies »Le secret du roi»
II: 415 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
