Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772.
221 *
undfallit en man af hans skicklighet och skarpsinne, att de skäl,
jag^ anfört, hade sin tillämpning fullt lika mycket på detta fall,
som på det andra, och att han icke torde kunna föreställa sig,
att en fransk flotta i Medelhafvet skulle kunna angå oss mindre
än en dylik i Östersjön». — Sedan Stormont på d’Aiguillons
upprepade frågor, om detta yttrande vore att anse såsom ministerielt,
å sin regerings vägnar officielt förklarat, att dess uppförande
skulle bestämmas af Frankrikes, att dess rustningar skulle följas
af Englands och en fransk flottas utjöpande af en engelsk, som
ej borde blifva långt efter, afbröt d’Aiguillon i upprörd
sinnesstämning samtalet och begaf sig direkt till konungen. Till danska,
ryska och holländska sändebuden förklarade han omedelbart
derefter på det bestämdaste, att Medelhafseskadern icke hade något
att betyda och uteslutande afsåge sjömanöver — en förklaring,
som af dem möttes med samma misstroende som af Englands
sändebud, helst sedan man i diplomatiska kretsar fått bestämd
uppgift, att flottan skulle bestå af 12 linieskepp och 6 stora
fregatter.
Ställningen syntes mera kritisk än någonsin. Stormont
uttrycker dock i slutet af den depesch, hvari detta samtal refereras,
den förhoppning, att om England påskyndar sina rustningar,
»hertigen af Aiguillon torde betänka sig två gånger, innan han
låter saken gå så längt, att han kastar sin egen ställning såsom
minister öfver bord och hufvudstupa störtar sig i ett krig, som
ingalunda passar för Frankrikes nuvarande belägenhet. Likväl
finnas skäl, som väga tungt i vågskålen för motsatta sidan.
Hertigen och hans anhang äro i högsta grad partiska för Sverige.
Han är bunden genom många löften och förklaringar. Dessutom
kan han hoppas att möjligen vinna några personliga fördelar af
ett krig. Hvad han först skulle eftersträfva, vore att få
krigsdepartementet åter i sina egna händer eller öfverlemnadt åt
något af sina kreatur. Hans inflytande hos frun *) är mycket stort,
och hennes hos konungen är oemotståndligt, så att hvad helst
Hans Allrakristligaste Majestät må önska och tänka, så komme
han förr eller senare att gifva vika för ett anfall från detta håll».
Vid de konferenser, som under April månad 1773 upprepade
gånger egde rum mellan de båda diplomaterna, försökte d’Aiguillon
l) »The lady» : grefvinnan dn Barry, d’Aiguillons beskyddarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
