Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
11 GUSTAF II ADOLFS DELTAGANDE I TRETTIOÅRIGA KRIGET.
243
omedelbar fara från Polen ej hotade Sverige efter Rigas
eröfring 1621, och häraf drar han nn ofvan angifna slutsats. Men
när man betraktar ej blott ett enstaka historiskt moment, utan
ett helt tidskifte, så måste man skaffa sig en högre ståndpunkt,
en vidsträcktare synvidd; när man bedömer en verldshistorisk
personlighet och tilldragelse, måste man ock använda en
verldshistorisk måttstock. Gör man detta, så gestaltar sig saken på
följande sätt.
Den händelse, hvarigenom* den äldre Yasalinien i Sverige
1598—1600 undanträngdes af den yngre och anledningen gafs
till det långa successionskriget mellan båda linierna, och den
händelse, då 20 år senare Böhmarne reste sig mot Habsburgska
huset och valde sig en protestantisk konung, hvarmed 30-åriga
kriget tog sin början — dessa båda tilldragelser äro i sjelfva
verket tvänne historiska sidostycken, företeelser som framgått ur
enahanda rot och derför i sina följder kommo att beröra
hvarandra. Båda utgöra yttringar af protestantismens sjelfförsvar
mot den hotande katolska reaktionen, båda äro vigtiga moment
i den stora religionskamp, som allt sedan medlet af 1500-talet
fortgått i alla delar af Europa, i Frankrike, Nederländerna,
England, Polen, Sverige, och som slutligen äfven i Tyskland kom
till utbrott i en sista fruktansvärd sammandrabbning. Med alla
olikheter för öfrigt hafva dessa strider det gemensamma, att de
hufvudsakligen framkallats af den från Rom och Jesuiterna, från
de spanska och tyska Habsburgarne utgående kampen mot
reformationen och den nyare tidens anda till återställande af
Medeltidens kyrka och stat. Detta insåg man väl på den tiden, och
derför betraktade sig protestanterna i alla länder såsom till en
viss grad solidariska mot den gemensamme fienden. Denna
känsla af protestantisk solidaritet lefde mycket stark hos konung
Karl IX och gick i arf till hans son Gustaf Adolf. Båda
insågo nogsamt det nära sammanhanget emellan deras egen strid
mot Polen, katolicismens bålverk i nordöstra Europa, och den
allmänna europeiska konflikten, och så snart de första förebuden
till den i Tyskland stundande kampen visade sig, egnade de en
oaflåtlig uppmärksamhet åt hvad som der föregick samt inledde
förbindelser med Tysklands protestantiska furstar, äfvensom med
nederländska republiken, som inom kort hade att motse en ny
strid med Spanien. Då 30-åriga kriget utbröt, satte sig Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
