- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
442

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Weimar och Lothringen [1], hade Sverige dock denna tid ej trädt i
någon förbindelse. Den ställning Weimar intog berodde på
den sachsiska kurstatens. Allt sedan det ernestinska huset af
det albertinska blifvit beröfvadt kurfurstevärdigheten och en
stor del af sina besittningar, hade nämligen mellan de båda linierna
herskat det bittraste hat. Kurfursten Augusts nära förhållande
till Danmark måste helt naturligt hos hufvudmannen för den
förstnämda linien, Johan Fredrik af Weimar väcka obenägenhet
mot detta land. Hans personlighet var väl inskränkt och hans
makt ringa, men han hade i den djärfve och förslagne Grumbach
erhållit en ledare och i riksadelns af denne ledda rörelse mot
furstarne en bundsförvandt. Grumbach afböjde det till honom
vid krigets utbrott framstälda förslaget att träda i dansk tjänst [2]
och hade vid denna tid redan börjat intriger för ett förbund
mellan Sverige och Lothringen i förhoppning, att, medan dessa
stater ansatte Danmark, skulle hertig Johan Fredrik
»unversehenlich zu seinem lande und leuten kommen». För
befrämjande af dessa planer, som framträda åtminstone i Juni, erbjöd
han sig att resa till Lothringen. I Sept. afgick verkligen från
Johan Fredrik ett sändebud dit [3]. Med Sverige hade
Lothringen då ej ännu öppnat någon underhandling [4], ehuru Fredrik
II fruktade tillvaron af ett förbund. Landet var visserligen i
sig själft föga mäktigt men ansågs farligt för Danmark genom
de anspråk, som kunde göras af den ärelystna hertiginnan
Kristina, Kristian II:s dotter, och genom det understöd, som
Spanien förmodades gifva henne. I

Denna stat hade efter freden i Chateau Cambresis fått
friare händer. Man befarade planet hos den samma på
östersjöväldet i förbund med Ryssland [5]. I själfva verket intog den
till de stridande en fullt neutral hållning. Hertiginnan af Parma
förbjöd i Nederländerna att taga värfning hos Fredrik, ty Filip


[1] Hertig Erik af Braunschweig väckte på sommaren stort uppseende
med sina värfvade trupper. Fredrik fruktade ett infall af dem, och att de voro
i Erik XIV:s tjänst. Denne har ock skrifvit t. hertigen »wider den König
zu Denemark» (d. 9 Sept. se Tit. Reg. 1522—1592 på R. A.), men hertigens
afsigt med sina underliga marscher synes blott varit att utpressa penningar.

[2] Ortloff: Gesch. d. Grumb. Händel 1, 450.
[3] Om dessa Grumbachs planer se Ortloff: Gesch d. Grumb. Händ. 1,
367—370.

[4] D. 29 Juni skrifves detta af P. Oxe, hertiginnans råd t. Grumbach.
Ortloff: Gesch. etc. I, 368.
[5] Droysen: Gesch. d. Preuss. Polit. II, 2. 400.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free