- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
443

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II hade snarare i sinnet att förlika de fiendtliga parterna än
förse den ene med vapen mot den andre [1].

Sådan var äfven Frankrikes uppfattning. Dançay, den franske
ambassadören i Danmark, hade Fredrik hemsändt i början af,
året för att åvägabringa ett förbund med Karl IX. Hvad han
önskade, var 6 eller 7 krigsskepp för att förjaga svenskarne ur
sjön. Sedan kriget med dem blifvit slutadt, ville han gifva Karl
IX samma hjälp mot Elisabeth. Förslaget vann i början anklang,
ty de styrande i Frankrike ansågo ett mäktigt Danmark
nödvändigt for hindrande af de afsigter på sundet, som de befarade
hos Spanien, men de började snart betvifla åtgärdens lämplighet.
Om nämligen England därigenom föranleddes att göra Sverige
verksamt bistånd, och om Filip II därjämte intoges af fruktan
för den nederländska handeln på Östersjön [2], skulle man mera
hafva skadat än gagnat. Dançay sändes derföre åter med
uppdrag att söka i godo bilägga den farliga tvisten i norden. Detta
uppdrag fullgjorde han ock troget, ständigt sökande vidhålla
Danmarks förtroende till Frankrike genom att uppvisa, huru lätt
det skulle vara för Spaniens och Nederländernas stora makt att
göra sig till herrar i sundet [3].

Frankrike [4] var äfven bekymradt för den oro, som kriget
kunde uppväcka i Tyskland, och i ännu högre grad måste detta
naturligtvis varit fallet med den romerske kejsaren. Denne
arbetade också för att återställa freden [5]; men kurfursten Augusts
inflytande och Eriks korsande af hans befallningar i fråga om
den ryska handeln kunde ej gerna hos honom åstadkomma
någon bevågenhet för Sverige. Kejsarens intresse för lugnet
delades för öfrigt af en mängd furstar af mindre betydenhet såsom
hertigarne af Pommern, Henrik af Braunschweig och Albrecht
af Preussen, hvilken »ju våldsammare striden upplågade, desto
ifrigare omfattade fredspolitiken» [6].


[1] Granvella t. Gonzal. Perez d. 17 Juni. Papiers d’état du Card. de
Granvelle VII, 103.

[2] Redan i April 1561 skrifver Vilh. af Oranien t. Aug. af Sachsen, att
Danmark lofvat Frankrike stora handelsförmåner, hvilket lände Nederländerna
till stor skada. Arnoldi: Hist. Denkw. s. 250.

[3] Handl. r. Sk. Hist. XI, 48—52.
[4] Karl IX t. de Rennes, ambassadeur en Allemagne d. 29 Dec. 1563.
Afskrifter ur Nat. Bibl. i Paris i R. A.

[5] Gynter af Schwartsburg hade hans befallning att också arbeta därför.
Enl. dennes bref till kejs. d. 11 Sept. (Meddel. af bibl. Styffe).

[6] Droysen: Gesch. d. Preuss. Polit. II. 2, 431.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:00:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/histbib/6/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free