Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England och Skottland stodo mera fjärran från händelserna.
Erik XIV hoppades på bådas vänskap. Ja, vi finna till och med
ett riksrådsbetänkande afgifvas d. 20 Maj att »fiendtligen angripa
de danske och därtill bruka skottarnes tillbjudna hjälp, som med
en ståtlig flotta i vestersjön vilja komma Sverige till bistånd» [1].
Efter all sannolikhet var detta dock blott en af Eriks ej ovanliga
politiska fantasier. Visserligen friade Fredrik II förgäfves
till Maria Stuart, men hon lär dock hafva lofvat »nicht
schwedisch zu sein» [2].
Vi se af det ofvan anförda, att Sverige hade föga hjälp från
utlandet att vänta, men att man allmänt var angelägen om
fredens återställande. Detta intresse var verkligen så utbredt, att
man öfverraskas däraf, liksom af den uppmärksamhet kriget
ådrog sig såväl på gatorna som i furstarnes rådskamrar. Man
måste för att förstå detta förhållande komma ihåg ej blott de
frågor af allmännare vigt, som kriget berörde, utan ock den
oroliga tid, i hvilken man lefde. Af hvarje liten gnista kunde
lätteligen en stor brand upplåga, ty i hvarje stat funnos brännbara
ämnen i mängd. Att hejda och om möjligt dämpa den uppblossande
elden kunde ej annat än ligga furstarne i allmänhet om hjärtat.
I sanning, det var också ej Europas fel, att kriget blef så
långvarigt. De hvarje år gjorda medlingsförsöken vittna därom.
Redan innan kriget utbröt, gjordes en allvarlig ansträngning att
förekomma detsamma.
På våren 1563 affärdade August af Sachsen en förtrogen [3] till
landtgrefve Filip att uppmana denne till gemensamt uppträdande för
att medla mellan de båda konungarne [4]. Henrik af Braunschweig
och Joakim af Brandenburg inbjödos äfven samt lofvade sitt
bistånd [5]. Genom Augusts och Filips bemödanden förmåddes kejsar
Ferdinand att utskrifva en sammankomst till Rostock den sista
Juli [6]. Till denna tid och ort uppmanades de svenska och
danska konungarne skicka sina gesandter.
Erik lofvade d. 7 Juli, att, ehuru ej han utan Fredrik börjat
fejden, ville han dock gå in på deras begäran. Först till d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
