- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
446

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finna vi dem i Kalmar. Konungen var då missnöjd med dem,
emedan de så länge försummat sitt vigtiga uppdrag [1]. Sin
egentliga betydelse synes dock detta för honom haft genom hvad som
skulle förhandlas med de hessiska gesandterna. D. 22 Sept. skref
nämligen Erik till sina sändebud, att han samma dag fått bref från
Hessen, och att något i den handeln förefallit, som han ville taga
i närmare betänkande. De skulle därföre låta den resa bestå,
som han pålagt dem till Rostock, och komma till Jönköping [2].
Ej långt efteråt se vi honom försäkra, att sändebuden ej kunnat
komma längre än till Kalmar, ty de fingo ej lejd af den danska
amiralen och ej häller af ståthållaren på Köpenhamn, »som
tillskrifvits i Klas Kristersons namn» [3].

Fredrik II åter nekade visserligen icke, att amiralen vägrat
att gifva pass, men han hade hänvisat till konungen. Hos denne
afhördes däremot aldrig någon begäran [4], förmodligen emedan
det omtalda hessiska brefvet verkade ändring i Erik XIV:s
beslut.

Hela mötet gick således om intet genom svenskarnes frånvaro,
men hade de äfven infunnit sig, hade säkerligen ej mera kunnat
uträttas, så stora voro de olika parternas fordringar. Visserligen
höll Erik ej så strängt på att erhålla Gottland samt behålla sina
anspråk på Skåne, Halland, Blekinge och Lister, men att han ville
behålla de tagna skeppen, att han fordrade afträdande af alla danska
adelsgods i Sverige, att han för intagande af hertig Magnus i
freden gjorde till vilkor afstående af Viken och domen i Reval
m. m., att han förvägrade lybeckarne deras gamla privilegier och
deras borttagna egendom, måste alltsammans hafva föga lockat de
förbundna till fred. Skulle väl Fredrik II, som denna tid
kanske drömde om hela Sveriges eröfring, velat gå in på dylika
vilkor, eller kurfursten August, som önskade Narvahandelns
fullkomliga frigifvande [5] kunna finna sig i att Lybeck skulle
särskildt handla därom och »vara Erik till nöjes»? Sändebudens
uteblifvande skadade emellertid svenskarne, ty medlarnes
förtrytelse väcktes öfver den ringaktning de ansågo sig bevisad [6], och











[1] T. Jon Karlson och Abel Palm d. 15 Sept. R. R.
[2] T. Grefve Gustaf och Olof Larsson d. 22 Sept. R. R.
[3] T. ståth. på Sthlm d. 10 Okt. R. R.
[4] Fredrik t. Aug. af Sachsen d. 23 Nov. Ausl. Reg.
[5] Droysen: Gust. Ad. s. 20. Svenskarnes instruktion d. 1 Aug.
[6] Se bref fr. Aug. af Sachsen t. prinsen af Oranien d. 7 Mars 1564.
Arch. de la Maison d’Orange-Nassau 1, 215.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:00:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/histbib/6/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free