Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverbefälhafvare var grefve Gynther von Schwartsburg. De 3
fotregementenas öfverstar voro Daniel Rantzau, Jörgen von Holle
och Helmer von Münchhausen. Framför sig in till svenskarne
skickade Fredrik lockande bref: Han ville förlossa dem från
det tyranni, hvarunder de lefvat i 40 år; han ville hålla dem
vid gamle kung Eriks skrifna lag och det skick, som brukligt
var i gamle Sten Stures tid. Adeln skulle igenfå sina gamla
privilegier och erhålla samma rättigheter som den danska. Men
gingo ej alla honom välvilligen till handa, då hotades de med
rof och brand [1].
Härjande och brännande redan i eget land [2], drog den
danska hären efter kusten öfver Engelholm, Laholm, Halmstad och
Varberg allt vidare, mot norden. Det gällde Elfsborg, denna
svenska besittning vid Vesterhafvet, hvilken på ett så hinderligt
sätt skilde Danmark och Norge åt. Regn och dåliga vägar uppehöllo
danskarne. Först d. 22 Aug. stodo de framför Elfsborg. [3]
Anfallet kom icke oväntadt. Hade ock Erik i det längsta
hyst några sangviniska förhoppningar, att Fredrik ej skulle låta
saken gå till det yttersta, voro sådana tankar efter Lars
Knutsons återkomst ej längre möjliga, Genast afgick till Anders
Sigfridson (Rålamb) befallning, att han och de öfriga befälhafvare
skulle »söka komma den handel i Finland till ände». Såväl
den finska flottan som allt krigsfolket behöfdes nu i Sverige.
Ville Johan gifva sig på nåd och onåd, skulle han det ej afslå [4].
Som den betydande styrkan i Finland emellertid icke för tillfället
kunde påräknas, måste man dessförutan anordna försvaret.
Till Klas Kristerson (Horn) och Lars Pederson (Hård) ställdes
uppmaningar att infalla i Halland. Härja och bränna skulle de
göra men ej inlåta sig i något slag. Sedan skulle de draga
Erik till mötes, »så att vi alla tillsammans kunna gripa fienden
an». [5] Konungen ämnade sig nämligen sjelf såsom bekant nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
