- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
450

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde han min af ett beslutsamt motstånd. Nylödöse brändes,
på det fienden ej där skulle erhålla något skydd, och då slottet
uppfordrades, gaf han ett afvisande svar. Tyvärr, var det ej
länge, som man på Elfsborg förhöll sig »zimblichen wohl».
Sedan danskarnes grofva artilleri hade ankommit, och murarne
blifvit något beskjutna till storms, gaf man sig på nåd och onåd
d. 4 Sept. [1]. Stort byte föll i segervinnarnes hand [2]. Fångarne
lät man till största delen återvända hem. Utan »nöd» hade
fästningen blifvit uppgifven. Med skäl kunde Fredrik skrifva:
»Tänka ej de andra svenskarne att manligare stå än dessa, då
blifver allting godt» [3]. Jörgen Rantzau insattes till befälhafvare.

Att nöja sig med sin vunna framgång kunde naturligtvis
icke vara Fredriks mening. Om 5 eller 6 dagar, skrifver han d.
5 Sept., skola vi å nyo bryta upp. Man ämnade sig nu för
Kalmar och Stockholm [4]. Det var Sveriges återstående
hufvudfästningar. Hade dessa väl fallit, hvad skulle sedan inträffat?
Antagligen hade kriget då varit slutadt, ty Erik XIV var ingen
Gustaf Vasa eller Engelbrekt. Men skulle Fredrik II gått in
på någon fred med Erik, eller skulle han fordrat unionens
förnyande? Någon fullt säker kännedom om Fredriks afsigter hafva
vi visserligen icke, men vi äro böjda för det senare antagandet.
Efter en sådan lycka skulle den ärelystne konungen efter all
sannolikhet ej nöjt sig med de fredsvilkor, som öfverskickats på
samma gäng som krigsförklaringen. Yttringar af danska adelsmän
gifva till och med vid handen, att den innersta afsigten
med kriget var återvinnandet af Sverige. Hoppet om framgång
häri torde vid denna tid icke varit så sällsynt i Danmark [5].


[1] Gynter t. kejsaren d. 11 Sept. Fr. II t. rådet i Kpnhmn d. 5 Sept.
T. o. a. L.

[2] Däribland 148 kanoner, hvaraf 25 af koppar. Krigsräkenskaper f.
1563 i R. A.

[3] Fr. II t. rådet i Kpnhmn d. 5 Sept. T. o. a. L. Enl. Resen och
Gaspar Ens tvang besättningen Kagge att gifva sig. Slottslofven dömdes d.
6 Jan. 1564 att mista ära, lif och gods. Nämdens dombok.

[4] Fredrik t. August af Sachsen d. 5 Sept. Ausl. Reg.
[5] Gabr. Kristersons (Oxenstjerna) relation om sin beskickning t. Hessen
och fångenskap. Ox. Saml. Handl. t. Erik XIV:s Hist. Se t. ex. d. 12 Aug. 1563
ett samtal mellan flere Danmarks förnämste män och d. 28 Febr. 1564 Sten
Rosensparres yttrande. Se äfven Herluv Trolles önskan till Fredrik II d. 24 Juni
1564, att alla 3 rikena skulle förenas t. ett under honom. D. Mag. III,
190—192.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free