Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till all lycka för Sverige rörde sig efter Elfsborgs eröfring
den danska hären ej ur stället. Den kvarstannade på Gullbergs
äng, inskränkande sin verksamhet till att aftvinga den
kringliggande trakten trohetsed [1]. Troligen var det de värfvade
truppernas ovillighet, som den gången räddade Sverige från vidare
fara. Härtill kom, att rödsot härjade i lägret [2] och en sådan
hunger, att fältöfversten sade sig ej veta krigsfolket i Spanien,
Frankrike eller annorstädes hafva lidit en sådan [3].
Under det danskarne på detta sätt belägrade Elfsborg och
sedan tillbragte sin tid i overksamhet, arbetade man å svenska
sidan för ett kraftigt försvar. För att motarbeta det möjliga
intrycket af Fredriks skrifvelser utfärdades till allmogen
proklamationer, hvari den erinrades om de danska böndernas tillstånd,
hvilka gerna skulle gifva allt det de egde, om de voro i samma
ställning som de svenska. Fredriks löfte att hålla dem vid kung
Eriks lag vore ej att lita på. Snarare skulle han hålla dem
vid kung Kristians, »efter han för mycket sig i samma lagbok
öfvat» [4]. Hvad adeln angick, lät Erik den förklara i ett
skriftligt svar till Fredrik, att det vore den största galenskap, om den
glömde sina fäders ofärd. »De som därtill rådt, lefva nu hos
E. M. i det högsta anseende» [5].
Sedan Erik fått kännedom om det finska upprorets kufvande,
afreste han den 21 Aug. från Stockholm till Jönköping, som han
utsett till härens mötesplats. Den 30 Aug. hade han uppnått
Norrköping. Här hade han redan erhållit underrättelse från Gustaf
Olofson (Stenbock) och Lars Pederson (Hård) om Elfsborgs belägring.
De fruktade, att Fredrik, sedan han därom beställt, skulle
med sina trupper draga uppåt Tiveden. Ett sådant företag väckte
hos Erik dock ingen farhåga, snarare belåtenhet, ty »till
förmodande är, att vårt folk dem mera skada görande varda på skogen
än på släta marken» [6]. På Tiveden skulle danskarne nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
