Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knäs Joann Nikititsj i stor tvekan och villrådighet, fruktande att träda
den svenske vojevoden under ögonen; och invånarne i Stora Novgorod
blefvo förvirrade liksom druckne, somlige flyttade med allt sitt bohag
in i staden, men den svenske knäsen Jakob De la Gardie började
med sin här framtränga emot staden den 8 Juli. Och det blef en
stor strid och mycken blodsutgjutelse, en mängd af stadens krigare
föll för svärdet, andre jagades på flykten. Och den novgorodske
vojevoden Vasilij Buturlin uppbrände med afsigt förstäderna omkring
Novgorod; men i staden var stort knorr. Svenskarne stredo med
novgoroderne, med somlige på fältet, andre novgoroder åter jemte
krigsfolket sköto ifrån staden med kanoner på svenskarne, och det var
en hemsk och högst förskräcklig slagtning, af kanonernas förhärjning
och af fältstyckenas bullrande dån, och af ropet och skriket, och af
jemmer och veklagan från stadsfolket, qvinnor och barn på båda
sidorna (af staden); svenskarne hade nära nog den dagen inträngt i
staden, men de aftågade till sitt läger. Och metropoliten Isidor, med
kyrkans myndigheter och hjord, och med hela det fullvuxna mankönet
och qvinkönet och med ungdomen, färdades med korset till Eliasgatan
(Iljina ulitsa) till den heligaste Guds Moders Uppenbarelse, och de
togo den undergörande bilden af Guds Moders Uppenbarelse och förde
den framför sig till sitt beskärm, och alla badade de i tårar för
stadens befrielse och förrättade böner hela den dagen ända till aftonen;
och när natten inbröt, förde de den (bilden) till Guds Allvishets stora
kyrka (Sofiakatedralen), och hela natten igenom förrättade de böner.
Sedan stodo svenskarne på samma ställe sju dagar, beredande sig att
gå till storms emot Novgorod. Och för våra synders skull tillstadde
Gud, att menniskor förtyngde sig med dryckenskap och icke åtlödo
Guds bud och icke ville vandra på Hans vägar; men de förståndiga
menniskorna bådo till Gud natt och dag, beflitande sig om fasta och
bön, och afbidade döden med biktande och begående af nattvarden
och med tårar; deremot de andra, syndiga menniskorna drucko och
berusade sig och uppmuntrade hvarandra, och i sin fräckhets
villfarelse menade de och sade: »Rädens icke för svenskarnes anfall, denna
vår stad kan icke varda tagen af dem, ty i vår stad är en myckenhet
af folk» — och emellertid raglade de druckne och bespottande omkring
i staden på ett skamlöst sätt, i svenskarnes åsyn. Och sedan detta
ofta hade händt, gjorde svenskarne plötsligt en natt, till den 16 Juli,
en stor stormlöpning emot staden, emot den Preussiska och den
Tjudintsiska porten (k Pruskoj i Tjudintsovskoj basjniam), och de
inträngde i staden och började slagta, utan att någon kunde sätta sig
till motvärn emot dem; och innanför staden var ett hemskt slagtande,
och utanför likaledes slagtande. Men vojevoden Vasilij flydde ur
staden med sitt krigsfolk, alltså vardt genom hans dåliga råd och
uppsåt staden tagen och Sofiasidan (Sofijskaja strana) förhärjad. Men
de kristne, en stor myckenhet af folk, lupo i staden utefter gatorna
och sprungo hastigt hit och dit i hopar, somlige kastade sig i
vattnet af förskräckelse, men ingenstädes fans frälsning för dem; det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
