Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - I. Program och tal vid medicinæ doctorspromotionen i Upsala 1841 - Program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara skydds* och vårdsanstalt för alla bokliga konster och alla
lofliga Faciliteter. Den förste, som till denna profession sedermera
utnämndes, kallade sig ej heller för Medicinæ utan för Physiologiæ
Professor. Men med denna utnämning drogs länge ut på tiden.
Såsom redan är sagdt hade, efter allt hvad man känner, ingen
Läkare, hvarken inhemsk eller utländsk, varit bosatt i Sverige, sedan
1583. Professionen förblef derföre i flera år obesatt och Medicinens
studium såsom förr försummad t Ty den undervisning, som omkring
1610 deri meddelades af Rudbeckiema, den ena Professor i Österländska
språken och den andra i Physiken, torde väl icke kunna räknas,
såsom någon verklig böljan dertill, emedan den föranleddes af deras
tvist med Juristen Messenius, hvilken i stället genom theatraliska
föreställningar ville skaffa sig anhang ibland studenterna. Det var
å båda sidor ej annat än popularitetsjägeri, och för att. smickra och
reta nyfikenheten förevisade man allehanda curiosa, och till sådant
kunde då, såsom äfven mången gång sedan, Anatomi, Botanik och
sjelfva Medicinen missbrukas. Det var först 1613, således 18 år
efter sin inrättning, som den Medicinska Lärostolen blef besatt Dess
förste innehafvare var äfven den förste Svensk, som erhållit Medicinæ
Doctor8gradeu. Han hette Johan Chesnecopherus, var född i Nerike
och promoverad i Marburg, der hans äldre broder, sedermera
Hof-cancelleren Nils Chesnecopherus, en tid var Professor i
Mathema-tiken. Han kallade sig, såsom sagdt för Physiologiæ Professor och
synes äfven hafva haft mer håg för Naturvetenskap och Philosophi,
än för den egentliga Medicinen, hvårföre han äfven 1628 åtog sig
att jemte sin egen lärarebefattning emot lönetillökning förestå den
då lediga professionen i Logiken. Af de 47 dissertationer han
ut-gifvit är det blott en, som handlar om ett rent medicinskt ämne,
nämligen causus eller febris ardens, de öfriga utgöras
hufvud-sakligen af trenne compendier i Logiken, i Psychologien och i
Naturvetenskapen eller hvad den tiden kallades Physiologi. Då han
1627 af Academiæ-Cancelleren tillfrågades, hvarföre han så sällan
läste Medicinen, svarade han, »att af de Studerande få eller ingen
hugfältes derföre, emedan den bär i Landet gaf en ringa förtjenst»*)
*) Uti programet till hans likbegängelse af Rector 111. Baron Q.
Oxtn-8tjerna, säges det väl:
Omine qui tanto medicas exereuit artes,
Illius ut quivi8 queereret ceger opem.
Men sådana på grafven utströdda blomster betydde väl den tiden lika
litet, som vanligen sedermera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
