Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tegnér såsom skald (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla väldiga generationerna, utan äfven, såsom det tyckes, gjort
vår jordmån oförmögen att producera annat än buskar. Men hvar
skola vi finna ordet för vår erfarenhets djupaste innehåll, det som
kan för vår tanke upppenbara vår nations egentliga lifsprincip, och,
öfvergående till regel för vårt handlingssätt, gifva åt den sednare en
utvecklingskraft mägtig att besegra alla de partiella
sjukdomsprocesser, af hvilka vi nu onekligen lida. Döden är arm och stum. Det
förflutna tiger, ty det är blott lifvet som har talets magt. Ingen
kan förnimma det förflutnas och forntidens röster, utom den, som
förmår besvärja fram deras lefvande ande, den ande som är
gemensam både för dem, oss och de kommande slågten. Ingen kan biifva
vis genom minnet, utom den som är stark genom kärleken och hoppet;
— och den, som i sitt slågtes och sitt folks namn icke kan
förnimma minnenas röst, har icke älskat nog.
»Se solen släcks, och aftonvinden lullar
För jordens barn sin vaggsång utur skyn,
Och aftönrodnan körer opp och rullar
Med rosenröda hjill kring himlens bryn.
I blåa dalar, öfver blåa kullar
Hon flyger fram, en skön Valhallasvn.
Då kommer plötsligt öfver Vestervågor
En bild framsusande i guld och lågor.
En hägring kallå vi det himlens under
(I Vallhall klingar hennes namn mer skönt.)
Hon sväfvar sakta öfver Baldurs lunder,
En gyllne krona på en grund af grönt.
Till slut hon stadnar, sjunkande till jorden,
Der témplet stått nu sjelf ett tempel .vorden.
En bild af Breidablick, den höga muren
Stod silfverblank på klippans brant och sken.
Af djupblått stål hvar pelare var skuren,
Och altaret utaf en ädelsten;
Och dömen hängde, som af andar buren,
En vinterhimmel stjerneklar och ren.
Och högt deri, med himmelsblåa skrudar,
Med gyllne kronor, suto Valhalls Gudar.»
Här, skulle du kunna tro det, vill jag j em föra nrig sjdf med
Frithiof. Jag kan icke, såsom han, uppbygga Baldurs nya tempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
