Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Englands jord liknar det af härolden frän en högre magt. Till
den af öfvervåldet hotade ropar han: >här kommer hjelp». Men det
är icke blott vid toruerspelet, som han yttrar detta,
konungabestäm-melsen så enkelt men tillika så skönt uttalande, ord. Då Locksley
vid mötet i eremitens hydda underrättar honom, att Cedric och hans
följeslagare blifvit af roflystne riddare tagne till fånga och
uppmanar honom att deltaga i deras befrielse, svarar han: >ni kan icke
tala till någon, för hvilken England och hvaije Engelsmans lif
kunna vara kärare än för mig.» Han förenar sig derföre med de
trid-löse, och i spetsen för dem säger han i djerf och kraftfull handling,
om äfven icke i ord, till de betryckta fångame: »här kommer hjelp».
Då slottet står i brand och Ivanhoe ligger sårad inom de glödande
murarne och bar framför sig en omedelbart hotande ryslig död,
utan hopp om räddning, då kommer Richard in, tager honom
såsom ett barn på sin arm och säger således äfven der: »här
kommer räddning och hjelp». Då han för Locksley och hans
följeslagare yppar sitt namn, och dessa öfverväldigas af konunganamnets
prestige och instinctmessigt, anande det straff, deras förbrytelser länge
förtjent, falla på knä och anhålla om förlåtelse, säger han: »Stigen
upp mina vänner, I hafven genom den hjelp, I nyss bevisat både
mina undersåtar och mig sjelf, gjort eder värdige samhällets
förlåtelse; blifven trogne, och jag skall hjelpa eder att återvinna dess
beskydd.» När han af Cedric, hvars ovilja han öfvervunnit genom
den hjelp han gifvit honom och hans vänner, begär och vinner den
faderliga förlåtelsen för Ivanhoe, säger han icke då åt denne: «här
har du bjelp.» Då han får underrättelse att judinnan är i fåra att
dömas till bålet, kastar han sig på sin häst och säger i sitt
modiga hjerta: »bär skall komma hjelp!» — och han skulle sannolikt
hafva hållit ord, om icke Rebecca genom sin rena dygd hade varit
värdig att framkalla den nästan omedelbara uppenbarelsen af den
högre magt, ifrån hvilken all bjelp dock ursprungligen kommer.
När man sammanfattar allt detta, finner man att Richard på tre
eller fyra dagar utförde en kedja af verkligt kungliga handlingar, utan
att göra det ringaste bruk af konungamagten. Denna hade han
ännu icke återtagit; han var ännu blott mannen och riddaren
Richard, ensam med sitt mod, sin kraft och sitt svärd. Det är
herr-ligt och skönt, att betrakta en sådan bild af den menskliga
personlighetens verkliga rikedom af förmåga att göra godt, utan allt
biträde af yttre hjelpmedel, af samhällets magt och af andra
men-niskors tvungna medverkan. Denna skildring kan derföre gälla så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
