Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjusning förträffligt Han var dä namnlös och okänd och hadc
genom sin liknöjdhet i striden undanröjt alla misstankar om sin
verkliga person. Men då den arflöse riddaren kom i nöd för en
hotande öfvermagt då rusade han fram och i Atbelstans och
Front-de-Boeufs personer lade till marken både det Sachsiska och det
Normandiska öfversitteriet Men längre utsträckte han icke sin
hjelp, utan lät den arflöse riddaren på egen hand utkämpa sin strid
med Bois-Guilbert och genom deuna handling sade konungen sjelf
detsamma som röfvarne vid Gurths påkstrid: »rent spel och gamla
England för alltid.» Men det var icke blott Kichard sjelf, som der
visade sig såsom den förtrycktes beskyddare och rättvisans
upprätt-hållare, utan till dämpande af upprorets lopp trädde äfven hans namn
segrande fram. Den lakoniska billeten ifrån Philip af Frankrike:
»akta er, djefvulen är lös», hvilken af många anses vara ett
historiskt factum, sätter först upprorsmakarne i häpnad, och Locksley’s
öppna förklaring, hvilken kan anses gifven i det egentliga folkets
namn, gör väl mindre verkan, men ehuru den större faran hindrar
den upproriska frusten att fästa tillräcklig uppmärksamhet vid denna
yttring af folkets röst, är den dock djupt betydelserik och nästan
prophetisk. Det största nederlaget, som Prins Johans parti lider af
Richards namn, inträffar dock vid sjelfva banketten, då Cedrik
föreslår hans skåL Denna skäl är alldeles förträfflig, och den pil, den
afskjuter, träffar den rätta fläcken. I sin monolog efter bankettens
slut säger Prins Johan: »det är förgäfves; de hafva sett
handskriften på väggen, de hafva sett spåret af lejonets klo i sanden, de
hafva hört dess rytande dåna i skogen; ingenting kan återställa
deras mod.» Ja, i sanning, Richards namn var mägtigt;
upprorsma-karen och förtryckaren bäfva derför och den förföljde åberopar det
med framgång tUl sitt skydd. Tornerspelets fest upplöses, och den
Normandiska högfärdens nederlag är fullständigt Ivanhoes lans,
Locksley’s båge och det kraftfulla ingrepp, hvarmed Gedriks djerfva
ord sönderrifver de konstigt sammanväfda ränkernas nät tillfoga den
så djupa sår, att dess tid snart måste vara förbi Ivanhoe blir
sårad vid sista dagens tornering och faller i följd deraf afsvimmad
ned för sin älskarinnas fötter. Detta uppträde är skönt och rikt på
effect Men ej blott detta. Det har äfven en djupare betydelse.
Den tappre är här hjelplös. Ifrån den sårade, den skenbart döende
hjelten utgår en bön om hjelp, ehuru han sjelf icke kan uttala den.
Hvem hör honom? Hans fader känner väl i sitt bröst naturens
kallelse. Men de der kämpande lidelserna hindra honom att fatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
