Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft, som måhända ej genom något annat kan ersättas. Våre förfäder
synas derom hafva haft både en säkrare öfvertygelse och ett klarare
begrepp, än vi *). Men för att icke härigenom gitva stöd åt den
*) En stor talare i början af förra seklet, sannolikt en af de
störste, den Svenska Litteraturens häfder hafva att uppvisa, yrkar mera fin
en gång, att asperitas rerum circumstantium bör betraktas såsom virtuti*
et sapientiœ magistra. Så vida åter en sådan lfira st&r i rak motsats till
den i våra dagar af så många hyllade meningen, att den förvekligande
inflytelsen af lyckliga och emot behofvets svårare erfarenhet skyddande
omstfindigheter åtföljes af en hyfsningskraft, som fir af mera vigt fin
den härdande tukt, som uppkommer af medellösheten; torde födande
fragmenter för flera af våra Läsare icke vara utan intresse: ""Ex natalium
splendore et longa imaginum serie magnos metiri viros, jam dudum
desivimus, Auditores; aliorum ista vanitas est, qui, quum veræ laudis nihil
ipsi habeant, a majoribus arcessunt famam. Musarum certe tam parum
in terest, addo et virtutis, claritudine generis ac stirpis circumfundi, ut
potius contemtim ipsae plerumque apud lautioris fortunae alumnos habitae,
spernendo vicissim, fortunam ulciscantur. Scopulos credunt et syrtes
bonae mentis, quidquid purpuram aurumque circa cunas spargit:
sapientiam sub gemmeo laqueari nasci negant: casas et congesta cespitibus
culmina respiciunt, ubi nova et in exemplum itura decora praesagiunt
seculo. Extollant, ut libet, alii prima aetatis ac vitae auspicia ex
prosapiae celebritate, inter prima elogia titulosque numerent avitae nobilitatis
insignia; nos obscuritatem gentis, humilitatem mapaliorum, plebeja
nomina, nativitatis squalorem, aspera infantiae, egestatem, inediam,
nuditatem, aerumnas, veluti totidem experimenta virtutis, totidem monstra
domita, totidem tropaea in hoc Musarum campo, in hac artium palaestra
statuimus.” Joh. Upmarck, Orationes parentales. Vide: Collectio Orat,
funebrium etc. Ed. Nettelbladt. Lipsise, 1737, p. 62.
”Scilicet habent aliquid ipsae calmatitates et adversa utilitatis, quod
arcano naturae consulto acerborum sensum compensat. Quid enim
dicamus id es*e, quod homines obscuro natos loco, exiguis eductos
mapalibus, iis admoveat momentis, quibus publicarum rerum salus et
incolumitas praecipue vertitur, nisi animi per aspera fortunæ obluctamina
indurati, et ad superanda improbissime cujus vis laboris taedia necessitate
adacti, usuque et exercitio adsveti constantiam? Qui in muliercularum
ulnis, aut matrum amplexibus, interque lautia omnia adolescunt, ita toto
corpore et cunctis artubus nervisque mollitiem accipiunt, ut cum virilem
exigit operam patriae, et natalium, et aetatis ratio, vix nisi crepundia
manibus tractare velle videantur! tum quoque pene de bellariis et
cupe-diis, quibus obsequia vendere matribus adsvevere, circumspiciunt;
frigidior aura, si afflarit, suffocat; impransos deliquium animi resupinat;
nox insomnis in delirium agit; vestis paululum ignobilior vitæ pertaesos
facit: quidquid pauperiem et frugalitatem imitatur, opprobrio sibi esse
putant Quid vero ubi ad civilis negotii implicatos nexus, ubi ad
abstrusos controversiarum publicarum nodos, qui omnes ingenii nervos et
fortassis continuatas lucubrationes poscunt, ventum est? Anguntur, sudant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
